Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Inledning - Ingmarssönerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
började hon fråga om ett och annat där hemifrån. För varje
fråga hon gjorde påminde hon honom om någon, vars
omdöme han fruktade. "Vad den ska undra", tänkte han,
"vad den ska göra narr!" Han gav henne endast enstaviga
svar, och åter och åter kom det för henne, att hon skulle
be honom vända. "Han vill inte ha mig, han är inte glad åt
mig. Han gör detta bara av barmhärtighet."
Snart slutade hon att fråga, de åkte fram mil efter mil
under djup tystnad. Men när de kommo till en gästgivargård,
stod kaffe med färskt bröd i ordning för dem, och det var
åter blommor på brickan. Hon förstod, att han hade beställt
det så, då han hade rest förbi dagen förut. Var det också
bara godhet och barmhärtighet? Var han glad i går? Var
det först i dag han hade blivit ledsen, sedan han hade sett
henne komma ut från fängelset? Nästa dag, då han hade
hunnit glömma detta, bleve nog allt bra.
Brita var bliven mycket mild av ånger och ödmjukhet.
Hon ville inte vålla honom ny sorg. Kanske han ändå
verkligen — — —
De sovo över natten på en gästgivargård, men gåvo sig
av i god tid och voro så långt komna, att de sågo
hemsocknens kyrka vid tiotiden. När de foro förbi, var
kyrkvägen full av folk och klockorna ringde.
— Herregud, det är söndag! sade Brita och knäppte
ovillkorligen samman händerna. Hon glömde allt annat för
tanken, att hon ville fara upp till kyrkan och tacka Gud.
Hon ville inviga det nya liv, som hon nu skulle leva, med en
gudstjänst i den gamla kyrkan.
— Jag skulle gärna vilja gå i kyrkan, sade hon till
Ingmar. I detta ögonblick tänkte hon inte alls på att det
kunde vara svårt för honom att visa sig där med henne,
hon var bara full av andakt och tacksamhet. Ingmar höll
på att säga ett tvärt nej, han tyckte sig inte ha mod att möta
de vassa blickarna och de nyfikna tungorna. "Men det ska
ändå en gång ske", tänkte han och vek av uppåt kyrkvägen.
"Det blir lika illa, när det blir."
När de körde in på kyrkbacken, sutto en mängd
människor, som väntade på gudstjänsten, uppe på stengärdsgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
