Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ekesjö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Erik XIV. Staden låg vid denna
tid omkring 2,000 alnar längre i
vester, och eftersom den var belägen djupt
inne i landet oéh aflägset från de
vanliga tummelplatserna för kriget i södra
deleu af riket, från trakten af Kalmar,
Wärend och Finved, der uuder gamle
kung Göstaf och hans söner Svenskar
och Dauskar litet imellan höllo
drabbningar med hvarandra, blef Ekesjö
sällan besökt af fiendtliga skaror. På
Dunderbacken, å stadens nordvestra
sida, finnas säkra tecken till
förskansningar; men om dessa vet man nu mer
ingenting. Under kriget med Danmark
år 1 564 ströfvade Danska hopar från
Finveden inåt Ekesjö-trakten; meu
traditionen i orten har derom ingenting
att förmäla. Det berättas, att konung
Erik 1 563 mönstrat sin här vid
hemmanet Risa, strax vester om Ränneslätt,
hvilket, beläget på det åt staden af
drottning Christina år 16 39 donerade
hemmanet Brothults egor, nu är
exercisplats för Smålands husar- och
greua-dier-regimenten. Sannolikare är dock,
att denna mönstring blifvit hållen år
1 564, då konungeu med de trupper,
som ban samlat, ämnade i Vestra
Härad förena sig med Carolus de Mornay,
som då i Vestbo och Östbo kämpade
mot Danskarnes hufvudstyrka, men vid
Ekesjö vände sig åt Wimmerby och
Kalmar. Först år 1568 fingo
Ekesjö-boerna lära sig känna krigets fasor.
Daniel Rantzow hade nämligen på
hösten år 1567 företagit sig ett tåg inåt
Sverige ända upp till Östergötland,
bränt Jönköping och Östergötlands
städer, utom Skeninge, der han hade sitt
högqvarter, samt utplundrat bela
landet derofvan. Svenskarne under Per
Brahe och Erik Stenbock lyckades
imellertid innestänga honom vid Skeninge,
och han skulle hafva varit förlorad, om
icke konung Erik beordrat de
ofvannämda fältöfverstarne att möta sig vid
Stora Malm i Södermanland. Rantzow
skyndade att bryta upp, mötte
visserligen åtskilliga bakhåll och
förhuggningar på Östra Holaveden, men
besegrade alla hinder genom sin djerfhet och
med tillhjelp af vintern. Öfver sjön
Sömmens is tågade han med kavalleri
och kanoner och kora slutligen till
Wedbo härad, der ban ämnade förunna sitt.
folk någon hvila. Här led dock en
Dansk ströfkorps af Hogeivskild Bjelke
och Sten Banér ett uederlag vid
Ro-sjön, på gränsen mellan Ekesjö och
Flisby socken, hvilken sjö äfven kallas
Röda-sjön. Hundrafemtio man af
Jutska fanan stupade, tillika med 5
Danska adelsmän, och en Dansk fältprest
yttrade med anledning deraf i en
predikan: »Vi äre komne öfver Röda
Hafvet, men ej öfver Jordans flod.» Uti
konung Eriks krönika af Daniel
Danielsson Hund förmäles om detta slag
följande:
314. Mot Ekesiö opå en skogh
Begynte vanke hugg rett uogh
Aff en hoop Sraålandz knekter,
Som skulte på theras hinder holdh
War tliem värre än en månedt soldh,
Så illa worde the förskräckte.
317. Meu hvar natten eij hade kommit opå,
The hade eij så lätt slupit thå:
Theras fahne the ock miste;
Ther bleff ock slagne fem adelzmæn,
I Ekesiö bigrofie the them,
Thet var uti sanning wisse.
318. Som the nu sågo, att så gick till.
Sade the: Gudh radhe nu väll
Och hielpe oss väl hem till landhe!
Thet Röde Haaff äre vi förbi,
För Jordans flodh äre vi eij frij,
Hielp oss Gudh och then helghe Åndhc!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
