Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ekerö - Ekesjö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stundom jemna eller med kullar omvexlande
strandtrakter, som mer sällan äro
sid-ländta. Jordmånen är mest svartmylla
och sand, här och der lera;
hufvudnä-ringen är åkerbruk; men derjemte
idkas skogsbruk och trädgårdsskötsel,
hvars alster säljas till den närbelägna
hufvudstaden. Socknen, som består af
39 förmedlade mantal (303/4 frälse, 23/4
krono och 51/,, skatte), beboddes 1840
af 916, 1850 "af 995 och 1856 af 972
personer. Socknen hade sistnämda år
fast folkskola med en examinerad
lärare, som undervisade 28 gossar och 15
flickor, medan 3 gossar åtnjöto allmän
undervisning, 1 flicka undervisades
enskildt, 14 gossar och 12 flickor i
hemmet. — Socknen, hvilken omkriug år
1314 under namnet Ækrö räknades till
Provincia Torensis af Strengnäs stift,
men kort efter medeltideus slut blifvit
lagd till ärkestiftet, utgör nu af detta
ett konsistorielt pastorat af 3:dje
klassen i Svartsjö kontrakt. Kyrkan, invid
öns strand, är byggd af sten med ett
högt torn och af okänd ålder. Den
27 Juni 1647 hemsöktes hon af en
eldsvåda, som förstörde taket och
tornet, nedsmälte klockorna och skadade
tornet invändigt; det nva tornet
uppfördes då af Kongl, rådet grefve E.
Lindsköld, som likaledes lät uppföra ett
grafcbor, i hvilket han och hans
slägting Alex. von Cock († 1712) ligga
begrafna. Ett annat grafcbor tillhör
slägten Gripenstjerna. I kyrkan finnes
en grafsten öfver Dionysius Beurreus,
som i grafven hvilar med sin fru och
4 barn. Beurreus har, förmodas det,
i kyrkan deponerat en jernkista, som
man trott iunehålla handlingar, men
som vid öppnandet befunnits innehålla
gammalt jernskräp. Bland andra
graf-stenar finnes en af hög ålder, tecknad
med ett kors och deröfver en öppen
krona samt inskriften på latin med
runor: Ingeborg, filia Ermundi, jacet hic.
— Att ön är gammal bygd, syues af
grafhögama vid Ekebyhof och
ruuste-narna vid kyrkan samt vid gårdar på
södra stranden (Stafsundsbacke,
Skytte-bolm, m. fl.). På Ekerö låg sannolikt
Askanäs, bekant genom Folkungen
Johan Jarl och hans strid med Esterna
(se Askanäs). — Bland gårdar i
socknen märkas: Ekebyhof, Staf sund,
Rastaborg, Skytteholm, Menliamra, Kersö,
Kaggeholm, på Lillön, samt
Bockholms-sätra i den till socknen höraude
andelen af Södermanland. — Adr.:
Stockholm.
Ekesjö. Uppstad i Södra Wedbo
härad af Jönköpings län, 32V2 mil
sydvest från Stockholm, 5ty, mil från
Jönköping, den 47:de i ordningen af de
Svenska städerna och tillhörande 4:de
klassen, belägen lågt och plant, men
vackert mellan ett vattendrag, som på
stadens vestra sida kommer ned från
Rokalf-sjöarna, och ett annat fråu öster
kommande dylikt, som snedt genomskär
stadens norra del och förenar sig med
det förra. Om stadens grundläggning
har ingen bestämd upplysning kunnat
vinnas; men Ekesjö är sannolikt af
mycket hög ålder. Allvin tyckes
antyda, att Ekesjö varit hufvudort och
konungasäte i ett särskildt fylke, och tror,
att de lemningar efter byggnader, som
finnas på den s. k. Dunderbacken, äro
qvarlefvor efter något forntida fäste.
Det faller honom imellertid svårt att
förklara, huru staden kunnat vara
anlagd flera tusen alnar från kyrkan;
men ban tror dock detta hafva sin
grund deri, att staden stått i
hednatiden, och att stadsboerna bibehållit sin
hednatro, medan folket i Ekesjöbyn gått
öfver till christendomen och byggde
kyrka, till hvilken också stadsboernä
slöto sig, sedan äfven de blifvit
christna. »Kauske voro de första
stadsboerna härslädes flyktingar från den
förgångna staden Birka i Kalmartrakten,
de der, förföljda af de christna,
undanstuckit sig i dessa djupa skogar; ty
säkerligen voro vid denna tid de nu
så vackra åkerfälten vester om staden
icke annat än furuskogar. De många
här sammanstötande vägarna bäutyda
ofelbart på en ställets fordna
betydeu-het.»
Stadens äldsta privilegier skola vara
utfärdade af en konung Erik, sannolikt
Erik Birgersson, som vid rikets
delning med fadern fick Småland, och
hafva blifvit stadfästa af Carl Knutsson
såsom riksföreståndare och ytterligare
såsom konung samt vidare af Gustaf I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
