Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dybeck - Dyed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från den stunden kommo de aldrig mer
i »Hörenslaget». Man berättar äfven
härifrån en tilldragelse, liknande den
vid Ljungby-magle-sten, huruledes
nämligen en dräng från högfolket
bortsnappade ett dryckeshorn. Dock har man
icke här, såsom i Ljungby, hornet att
visa.
I högen vid Persemölla bodde förr
8 à 10 kattor, åt hvilka folket i
hemmanet icke blott måste gifva så
mycket mjölk, som de förmådde dricka,
utan måste äfven höfligt bemöta dem;
ty sade man till någon af kattorna:
»Fy, hvad du är led, blånäsa!» så
spottade katten tvärt öfver golfvet på den
talande.
Från snapphanetiden har man
endast en berättelse. »Mårten i Saxen»
var stor Dansk-vän och väldig
snapp-hane. Han brukade säga: »Förr skola
mina slagtade oxar gå och beta på
Al-maröds hög, än Svenskarne vinna
Skåne»; men för dessa ord fick han plikta
med sitt lif.
En mängd af de förr allmänt
gängse vidskepliga föreställningarne finnes
ännu qvar i denna trakt. Större delen
af de vidskepelser, för hvilka
Nicolo-vius redogör i sitt bekanta arbete om
»Folklifvet i Skytts Härad», återfinner
man här med en och annan förändring
eller tillsats. Yarulfven, maran,
bäckahästen, »dammapågen», elfven,
nordskytten och grafsuggan äro trosartiklar,
synnerligen för de äldre. Som bevis för
folkets benägenhet att sätta tro till allt,
som stöter på det uuderbara, vilja vi
meddela en sägen från sednare tiden,
på hvilken ingen bonde i
Wemmenhögs-trakten tviflar, och som vi af flera olika
personer hört på ungefär samma sätt
förtäljas. Den är äfven märklig derföre,
att den är fäst vid namngifna och på
orten kända personer.
Ar 1757, då Jakob Qviding var
kyrkoherde i Östra Wemmenhög, afled
en qvinna, som vid nattvardens
begående. stulit oblaten och gifvit den till
kreaturen. Till straff för detta gick
hon igen och sågs om aftnarna sitta
på bakugnen, klädd i sin skinnpels.
Hennes man, som fann sig besvärad af
denua efterhängsenhet, gick till presten
och bad honom befria sig från den
aflidnas (»dödingens») besök, hvilket också
denne lofvade att vid tillfälle göra. En
afton kom Qvidingen från Dybeck, stadd
på resa hem, och hade redan hunnit
halfvägs, då han mötte dödingen på
vägen. Genast befallde han sin kusk,
Siver, att taga högra bakhjulet af
vagnen och tvang derpå dödingen att hålla
under och springa bredvid. Anländ till
prestgården, soin ligger utmed kyrkan,
och hvars loge vetter ut åt kyrkogården,
bjöd han Siver spänna ifrån och
gå att lägga sig. Men Siver, som var
nyfiken, gick in på logen, från hvars
ena glugg han kunde se allt, som på
kyrkogården tilldrog sig. Derifrån såg
ban då, huru Qviding, manade
dödingen ned i grafven; men denna gjorde
motstånd och ville icke ned, sökande
att insnärja Qvidingen genom frågor
och görande honom förebråelser af olika
art. Men för hvarje fråga, som
Qviding besvarade, och hvarje förebråelse,
han vederlade, sjönk dödingen djupare
ned i grafven. Som prof på deras
samtal anföres. Dödingen: »Du har dragit
venstra hosan på högra benet.» Qvid.:
»Det hjelper dig icke, jag skall strax
byta om.» Detta verkställdes. Död.:
»Du åt ett ägg till frukost och gaf icke
din hustru deraf.» Qvid.: »Det hjelper
dig icke, jag bjöd henne.» Död.: »Du
vill straffa mig och kan icke hålla stvr
på din egen dräng, som står och lyss
på oss.» Qvid.: »Det hjelper dig heller
icke.» Död.: »Du har stulit i styfver
från din mor.» Qvid.: »Det gjorde jag;
men för dem köpte jag denna bok, med
hvilken jag kan drifva bort dig och
alla leda djeflar», och så slog han
dödingen i pannan med boken, så att
denne sjönk ned i grafven. Men prosten
Qviding var af ansträngningen så
medtagen, att han insjuknade och dog
några dagar derefter.
För närvarande utgöres
Sparreparten af: säteri 3l/24 mantal samt
underlydande 470/576 mantal. Krokeparten
utgör 31 ,9/32 niant., hvaraf 53/4 mant.
säteri. (Skånska Herrgårdar.)
Dyed. Ett sjettedels mantal skatte
i Warnums socken och härad af
Carlstads län. Af detta hemman skall en
del hafva tillhört Riseberga kloster, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
