Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg till sednare afdelningen - Lynne, sägner, seder och lekar - 4. Hank eller draga hank - 5. Krokfinger - 6. Pärkspelet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på marken eller golfvet, hvarvid de naturligtvis mista fotfästet, så
att, om ingen erkänner sig öfvervunnen och saken skall afgöras,
försöket måste göras om igen. Är åter den ene af öfverlägsen styrka,
så lyftes den svagare snart upp från jorden, och så snart detta skett
är han besegrad. När qvinnor draga mot en man, har denne endast
lof att begagna en hand att draga med. Hankdragningen är farlig
och kan lätt vålla svårare kroppsskador; men leken är gammal och
lär varit bruklig redan under hednatiden.
5. Krokfinger
är samma täflingslek, som på svenska kallas fingerkrok. Den är så
allmänt känd och öfvad sedan gråa forntiden, att någon beskrifning
derpå ej behöfs. Man drager antingen öfver en ledbalke eller öfver
en persons axel. Denna person måste stundom, för att ej ryckas
omkull vid kämparnes ifriga stretande, understödjas af två karlar.
6. Pärkspelet.
Ordet Pärk betecknar dels sjelfva spelet eller leken, dels en på
marken af stänger eller käppar utlagd aflång fyrkant eller rektangel,
omkring fyra alnar lång och fyra à fem qvarter bred; hvarje
långsida kallas «stång», den främre tvärsidan heter «framsticka», den
bakersta «baksticka». Omkring 10 à 12 steg framom framstickan
är «stötan», d. v. s. den platsen, der man står när man slår huggen
in i pärken. Stötan betecknar också skilnaden mellan de båda
täflande eller spelande partiernas terräng eller områden. Innan vi
kunna våga oss på försöket att beskrifva spelet, måste vi först hafva
klart för oss hvad de i spelet förekommande benämningarna utmärka.
Att, stående i frontställning, med en hand slunga fram bollen
i en båglinie eller i rät linie, det kallas att «kasta». Detta sätt att
framskaffa bollen i pärkspel begagnas ej af andra än okunniga och
oöfvade, aldrig af en öfvad pärkspelare. De öfvade pärkspelarnes
framslungande af bollen mot pärken kallas «hugg» och att framslunga
bollen på sätt, de begagna, kallas att «slå», emedan man, hållande
bollen med ena handen (venstra vanligen, i fall man ej är
vensterhändt, hvilket kallas att begagna «kajtu») ger honom, i detsamma
han släppes, ett kraftfullt slag med den andra handen, så att han
framslungas med stor fart. Dervid står vanligen den som slår i
den gardställning, att handen, som ger bollen slaget, är den bakre,
således om man brukar «kajtu» att slå med, så står man i högra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
