Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg till sednare afdelningen - Lynne, sägner, seder och lekar - 2. Strikel eller Hopp - 3. Ränna - 4. Hank eller draga hank
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Två långa raka hasselkäppar med hak och klykor efter afskurna
qvistar nedsättas i jorden, på omkring fyra alnars afstånd från
hvarandra. På dessa käppar lägges i haken eller klykorna en tredje
käpp, som kan flyttas högre eller lägre, och öfver denna utföras
hoppen af de som täfla med hvarandra, vanligen två i sender.
Kämparne sätta till en början lågt mål, men höja sedan käppen högre,
tills slutligen en af dem ej längre kan utföra hoppet, vid hvilket
den hoppande skall kasta sig öfver käppen utan att snudda vid
hvarken densamma eller de käppar, på hvilka han hvilar. Skicklige
strikelspringare kunna göra höjdsprång öfver käpp, som ligger lika
högt som deras bröst eller axlar, till och med jemnhögt med hakan.
3. Ränna,
eller kapplöpning, är en så allmänt känd och öfvad lek, att den ej
behöfver beskrifvas. Här får blott nämnas, att när på «våg» flickorna
deltaga i denna täflingslek och springa med en karl till medtäflare,
denne får underkasta sig att antingen flickan får «förmund» (får
hinna ett stycke innan han börjar löpa), eller att han midt under
loppet skall dricka ur ett glas bränvin, eller att hon på annat sätt
får någon förmån, som kan anses motsvara den fördel, karlen har
uti längre ben och mera åtsittande kläder.
4. Hank eller draga hank
är den täflingslek, som i forntiden kallades att draga kafle. Det är
en temligen bekant lek, ett styrkrön, som pröfvar muskelkraften i
både armar, händer, ben och rygg, särdeles den sistnämnda. Den
tillgår sålunda, att kämparne sätta sig på marken eller golfvet, hvar
med sina sulor eller fotblad tätt mot motståndarens, knäna något
krökta, samt fatta säkert tag om kaflen, som kallas «hankstycke»
och är ett rundt, 5 à 6 qvarter långt trästycke, så tjockt, att man
beqvämligen kan hålla om det. Att få hålla i midten om
hankstycket och knäppa eller «läsa» ihop händerna, under det
motståndaren måste hålla sina händer åtskilda, en på hvar sida om den
andres, är en stor förmån. Hankstycket måste, när dragningen skall
angå, ligga midt öfver kämparnes tåspetsar, så vida det vid leken
går ärligt till. När nu dragningen sker, så spänner man knäna
raka och drar af all sin makt. Förstå kämparne sin sak och passa
på att i god tid hugga i och äro de temligen jemngode, så kan en
långvarig täfling uppstå, hvarunder båda ganska ofta lägga sig ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
