Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg till sednare afdelningen - Lynne, sägner, seder och lekar - 1. Varpkastning - 2. Strikel eller Hopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådant spelparti, som af gutniska kämpar spelas «på skarpen». Vi
vilja dock, innan vi våga försöket att beskrifva pärkspelet, först i
korthet omnämna de andra nu brukliga folk- och täflings-lekarne
samt främst bland dem den så flitigt idkade målkastning, som
benämnes
1. Varpkastning.
Denna lek är ganska enkel, men det erfordras dock öfning och
vana för att med någon skicklighet deltaga i densamma. «Varpa»
kallas en flat, nästan rund och temligen tjock sten af nära ett
qvarter (eller något mindre) i diameter; hvarje man i leken har sin
varpsten. Leken består uti att på en viss distans kasta till måls;
distansen är omkring 12 à 16 alnar, utmärkt genom två i marken
nedsatta pinnar. Man står vid den ena och kastar till den andra,
och när alla kastat, begifver man sig till målet och upphemtar en
hvar sin varpa samt kastar efter den andra pinnen, vid hvilken man
förra gången stod. Leken kan bestå af två deltagare, men också
af flera, som då bilda två partier. Den, hvars varpa träffat eller
kommit närmast målet, får hvarje gång sådant inträffar ett, och
leken fortgår tills man på endera sidan fått tolf. Äro deltagarne
flera, så får ena partiet ett för hvar omgång som det kastas, och
det blir naturligtvis det partiet, till hvilket den hör, som gjort
bästa kastet. Skall man kasta väl, så måste man ej blott syfta rätt
och kasta säkert utan ock kunna hifva varpan så, att den flyger med
ena flatsidan uppåt och den andra nedåt, utan att vingla eller vända
sig under farten, på det att när varpan slår ner, hon skall bli
liggande stilla på marken och icke törna, studsa eller hoppa upp och
aflägsna sig från målet, ty der hon slutligen blir liggande, der
anses kastet hafva råkat. Det är nöjsamt att se med hvilken säkerhet
öfvade varpkastare kunna träffa målet. Med en tung varpa gör man
säkraste kasten, men en sådan fordrar stark arm. Det torde vara
denna lek Strelow uti här förut anförda ställe menar med uttrycket
kasta stora stenar.
2. Strikel eller Hopp
kallas också att springa strikel, ty man tar fart genom språng, gör
ansats och utför så hoppet. Öfningarna äro af tvänne slag,
antingen att göra långa språng eller höga språng, den förra kallas
«lågstrikel», den sednare, som mest och företrädesvis öfvas, «högstrikel».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
