Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg till sednare afdelningen - Lynne, sägner, seder och lekar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
344 Gotländska folklekar.
och en qvinna, hvilka, innan godset mottages, uppsätta en förteckning
derpå och värdera hvarje persedel. Ordet värning torde derföre vara
en förvridning af värdering, såvida det icke är härledt från värna,
emedan den, som öfvertager att föra godset till dess nya ställe, måste
värna detsamma under vägen och ansvara för att ingenting deraf
kommer bort. När den flyttande bruden eller brudgummen kommer
till sitt blifvande nya hemvist, är alltså dess lösegendom dit
ankommen i förväg. Naturligtvis blir värningsfolket, när det på
Torsdagsqvällen anländer med värningen, väl förplägadt och trakteradt,
äfvensom innan det begifver sig af på resan, så att Torsdagarne kunna
räknas med till kalasdagarne i bröllopsgården. På Söndagen beledsagar
hela bröllopslaget brudparet i kyrkan och mångenstädes brukar det
vara, före gudstjensten, inbjudet i prestgården. Påföljande
Söndagsafton, sedan allt stöket är afslutadt i bröllopshuset, brukar socknens
ungdom få dansa der. Det är endast storbröllopen, som räcka så länge.
Många bröllop räcka ej mer än två dagar, somliga blott en; men
dagen efter sedan bröllopet slutat och skaffarefolket, ungmansdrängar,
brudpigor och lägre tjenstgörande blifva undfägnade, då är det
ungfolket, som passar upp.
Ehuru Gotlands ynglingar och män icke finna något nöje eller
sätta någon ära uti slagsmål, äro de dock mycket begifne på
manliga kroppsöfningar, som fordra vighet och styrka, samt hafva af
ålder så allmänt och med sådan ifver egnat sig deråt, att man med
all rätt kan anse åtskilliga dylika öfningar såsom särskildt
Gotländska folklekar. Dessa glada, manliga lekar äro ännu i bruk,
särdeles uti vissa trakter i södra och mellersta delarne af ön, der
under sommartiden knappt någon söndag går förbi utan att
ungdomen samlas, dels för att deltaga i dessa lekar, dels för att åskåda
dem. Stundom anställas täflingar mellan ynglingarne, «drängarne»,
uti en socken eller by och dem, som tillhöra en annan, eller med
«gubbarne» (de gifta karlarne), och uti somliga af dessa öfningar,
kapplöpning, hjulränning, hankdragning, taga äfven någon gång de raska
flickorna del. Dessa täflingar kallas «Våg». Hvarje parti ställer fram
lika många kämpar i hvarje öfning eller «spel». På hvarje våg
förekomma tre spel, hvarje spel utföres af udda par kämpar, såsom 5,
7, 9, på det att öfvervigten må kunna blifva på endera sidan, ty
vore det jemna par, så kunde det bli lika många segrare på båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
