Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg till sednare afdelningen - Lynne, sägner, seder och lekar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Plägseder vid bröllop. 343
någon annan af rätterna, hvilket de också fingo jemte en klunk öl
emellanåt. Draget är karakteristiskt, det målar den patriarkaliska
anda och den obegränsade gästfrihet, som måtte varit rådande. Det
tyckes som ett bröllopslag på Gotland den tiden måtte haft någon
likhet med de högländska klanchefernas gästabud, såsom den odödlige
Walter Scott skildrar dem; det måtte också, i fråga om gästfrihet,
mycket liknat våra fornnordiska höfdingars och storbönders gillen.
Ett par drag, som ännu finnas qvar, torde äfven böra
omnämnas, innan vi lemna de gotländska bröllopen. Det ena är
inspelandet af steken. Nämnde rätt är måltidens glanspunkt. När
den inbäres, sker det under musik och snart sagdt dans.
Spelmännen dra till med en låt, som benämnes «Stejkstrike» (melodien liknar
nästan en hastig vals och går i tre fjerdedels takt), och skaffarfolket,
som inbär steken, lyfter stekfaten högt i vädret och svänger omkring
efter musikens takt och under lagets jublande. Flera gånger under
svängningarne låtsa de vilja sätta ned faten på bordet och tjenstaktiga
händer sträckas fram för att mottaga dem, men åter ryckas faten
bort, dansen fortgår och skrattet ljuder, tills slutligen faten få sin
plats, der de skola stå, och musiken slutar. Denna gamla glada
sed finnes åtminstone qvar i södra delen af ön; författaren vet ej
om den ännu brukas i norra och mellersta delarna, men förmodar
det. Till steken bjudes nästan alltid vin och under det steken
förtäres spelar vanligen musiken; insamlingarne till musikanterna, till
kokarmor och till kärltvätterskan göras då (förmodligen emedan
måltidsron hunnit sin höjdpunkt och gästerna då såsom gladast böra
antagas vara mest gifmilda). Steken kommer således in med musik
och förtäres under musik, det är måltidens krona och hedersrätt.
Bruket är troligen gammalt och kanske en sedvänja, som bibehållits
sedan fordna offermåltiderna och gillena,
«Värningen» är ock en gammal gotländsk plägsed. «Värning»
kallas den egendom, som tillhör en brud eller brudgumme, hvilken
skall flytta från sitt fordna hem till ett nytt. Värningen anländer
från den flyttandes fordna till hans blifvande hemvist qvällen före
bröllopet i skymningen och hedras med skott vid de gårdar, den
passerar, hvarvid foran måste göra halt och de som skjutit blifva af
värningens förare trakterade med öl, för hvilket ändamål diverse byttor,
fyllda dermed, finnas på de med lösegendom lastade vagnarne. Att
köra värningen är en stor förtroendepost. Dertill afsändas från
huset, dit värningen skall föras, en eller tvänne ansedde, pålitlige män
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
