Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg till sednare afdelningen - Lynne, sägner, seder och lekar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sidorna. För att ena partiet skall hafva segrat öfver motpartiet,
måste segrarne hafva vunnit två spel. Domare utses å båda sidor
att åse täflingarne och tillse, att det går ärligt och rätt till. Af de
tre spelen kallas två «frispel», ty hvarje parti eger bestämma ett och
väljer då det, som det anser sig vara säkrast uti; tredje spelet, som
blir det egentliga täflingsspelet, kallas «samsspel», emedan båda
partierna skola samsas eller öfverenskomma derom. Dessa «våg»
(täflingsspel) åskådas vanligen af en betydlig mängd menniskor,
särdeles flickor, och merendels slutas sammankomsten med dans,
gemensam för båda partierna om allt går af i sämja och vänskap, men
om, som lätt händer, kämparne bli för ifriga och tvister uppstå, så
ser man icke, såsom flerestädes på fastlandet är brukligt, ett vildt
slagsmål anställas, utan sedan man litet sagt hvarandra besked, så
drager hvarje parti med sina flickor åt hvar sitt håll för att svänga
om. Vid dessa täflingar kan man få se att det ingalunda fattas
Gotländingen mod, kraft, vighet och hurtighet, att han icke är
drulig och säflig, att han icke står efter för fastländingen i styrka och
raskhet, om han än uti öfversitteri och skryt får stå tillbaka för
mången sådan, som behagat slå sig ned på hans ö, hvarest han,
huru mycket han än söker nedsätta och ringakta både landet och
folket, tyckes trifvas rätt bra.
När dessa täflingar först börjat komma i bruk på Gotland, vet
man icke, endast att de äro mycket gamla. Det är sannolikt att
de härleda sig från hednatiden, ty då skattades färdighet i dylika
öfningar högt och man företog ofta manliga lekar. Våra gotländska
«våg» äro en dyrbar lemning från forntiden, de böra fortfarande
uppmuntras och underhållas, ty de hafva utbildat Gotlands befolkning
till viga, raska och glada menniskor, hvilka ej hafva det dystra och
tungsinta väsende, som annars mångenstädes i norden låter sig
förnimma. Dem hafva vi också att tacka för att Gotlands ungdom
har stor både håg och fallenhet för vapenöfningar.
Att dessa kämpaspel brukats på Gotland i början af 1600-talet
och då varit af ålder der vanliga, kan slutas af Strelows ord (sid.
67) i hans «Guthilandiske Chronica»:
«Hafuer disse Guthilender altid öfuit sig i skiuden, i store
Steene at kaste, brydis, dystrennen, saa vel til Lands som til Vands,
Hesterennen, huilckit endnu brugis, saa ingen Söndag mellem Paske
oc Pintzedag, saadan Öfuelse jo skeer, om heele oc halfue Tönder
Öl, it Sogen imod it andit, tit skiuder om det, som er ringere end
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
