Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg till sednare afdelningen - Lynne, sägner, seder och lekar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan att tänka derpå. När en person af gotländska allmogeklassen
omtalar hvad någon sagt, hör man honom eller henne rätt ofta
förändra målet och återgifva orden med samma uttryck och tonfall som
den begagnar, hvars ord anföras. Detta snart sagdt omedvetna
efterliknande af andras röst sker ej af begär att förlöjliga, utan det är
något medfödt och visar hvilket skarpt «gehör», hvilken böjlighet i
rösten Gotländingen oftast äger. Detta begagnar han sig ock af när
han talar med «främlingar» och med «herrskapsfolk». Han talar då
icke sin gotländska lika genuint och långsläpigt som med infödda
gotländingar. Man kunde lätt förmoda att detta sker derför, att han
ringaktar sitt modersmål, men så är ej förhållandet. Att han älskar
och värderar sitt gamla Gotlandsmål märks nog och bevises deraf
att han, århundraden igenom, så troget bibehållit det (nu, sedan
folkskolorna i ett fjerdedels århundrade gjort hvad de kunnat att utrota
det, tränges det allt mer och mer i bakgrunden); men han fruktar
att blifva beskrattad, ty det är något han ej kan fördraga. Derför
tager han, när han kommer på främmande ort, seden dit han
kommer i fråga om tungomålet och gömmer sitt eget. Han värderar det
för högt, för att vilja höra «främlingarne» begrina det.
Uttalet börjar nu på Gotland — såsom redan anmärkts — att
blifva något lifligare och raskare, men dess lena ljud och lugnt
flytande våg utgör dock alltid en märkbar kontrast mot de skarpa ljud
och den strida ström, hvarmed talets våg forsar fram hos t. ex.
Vermländingen, Öländingen m. fl., helst när de bli ifriga, som de hafva så
lätt att blifva. När gotländskan ej talas för långsamt och släpigt,
ligger i dess ljud och tonfall något lugnt, trohjertadt och godt, som
lätt går till hjertat, helst när det talas af en ljuf qvinnostämma. Till
och med om en sådan talarinna är uppretad och vredgad, så tyder
röstens tonfall mera på «lambsens vrede» än på tigrinnans.
För skiljaktigheterna mellan gotländskan och svenska skriftspråket,
eller mellan det förra och gutniskan (forngotländskan), blefve härför
vidlyftigt att redogöra, och författaren anser sig ej heller vuxen detta.
De många fordna bruken och plägsederna vid bröllop äro nu till
stor del aflagda, dock är ännu ett och annat qvar, särdeles i södra
delen af ön, der man trognast hållit fast vid fädrens seder.
Bjudningen så väl till bröllopen som till affärderna (det gästabud, som
hålles vid den af brudparets hem, hvilken skall öfvergifva sitt fordna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
