Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg till sednare afdelningen - Lynne, sägner, seder och lekar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gotlandsmälet. 335
Det lugna, vänliga, trohjärtade väsen, som träder oss till mötes
i den gotländska allmogens blickar och uppförande, ljuder ock i dess
tal, som genast igenkännes ibland alla Sveriges munarter.
Gotländska språket eller dialekten, med dess rikedom på vokaler och
diftonger samt dess lena tonfall, är icke i sig sjelf obehaglig (sådant beror
dessutom på tycke och smak); men hvad som gör den motbjudande
för ett öra, som är vant vid den fina, sippa Stockholmsdialekten eller
de skarpa och hastiga ljudfall, som utmärka mellersta och norra
Sveriges landskapsmål, är den tunga släpighet i uttalet, som förr och till
en del ännu (ehuru den nu mycket bortlägges) förspordes och som
gifvit anledning att säga om Gotländingarne, att de icke tala utan
sjunga, samt att anse dem för säfliga och enfaldiga. Den, som
håller Gotlandsallmogen för trög och enfaldig, bedrar sig storligen, ty
med allt dess lugn i tal och uppförande finns hos denna allmoge
både eld i hjertat och fintlighet i hufvudet Den sednare röjer sig
både i dess fallenhet för mekanik, i dess fintliga tal och svar, dess
lätthet att begripa rätt svårfattliga saker och på flera andra sätt.
Den inre elden förstår Gotländingen att dölja under den lugna ytan;
vid sina tillfällen bryter den dock fram. Man måste länge och
noggrannt hafva studerat Gotlands folk för att kunna rätt uppfatta det.
Fastländingarne döma efter utseendet, som ofta bedrar; derföre döma
de ock merendels falskt. De tro sig genast förstå sig på
Gotländingarne, när de vistats några år på ön, gjort resor genom
åtskilliga delar af densamma, språkat med allmogen och sett den
samlad på stämmor, marknader, auktioner och andra sammankomster;
men hvad känna dock dessa menniskor om de föreställningar, som
röra sig på djupet i folkets inre? Hvad veta de om detsammas
hemlif och dagliga vanor? Hvad känna de om dess historia och
andliga utveckling? Allt saker, som man måste hafva reda på för att
kunna bedöma ett helt folk.
Lika lätt igenkänligt som Gotlandsmålet är, lika svårt är det
att återgifva för den, som ej från barndomen hört och talat det. En
fastländing, som först sedan han blifvit fullväxt kommit hit, lär
aldrig tala gotländska, vistades han här än i femtio år, och försöket
väcker åtlöje; åtminstone narrar han ingen infödd att tro honom vara
Gotländing. Deremot har Gotländingen en ovanlig förmåga att kunna
härma andra landsorters, äfvensom Stockholmarnes uttal. Det är visst
icke vackert att härma folk när det sker af elakhet och lust att
förlöjliga; men Gotländingen gör det ofta utan sådan afsigt, snart sagdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
