Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg till sednare afdelningen - Lynne, sägner, seder och lekar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Plägseder vid bröllop. 337
hemvist) sker alltid åtta dagar förut och verkställes af en utaf
marskalkarne, «ungmansdrängarne», som rider omkring för att invitera
gästerna. Numera bjudes ofta med skrifna biljetter, men någon gång
förekommer ännu det gamla bruket att bjuda med «text», ett långt
skrifvet tal, som bjudaren skall läsa upp utantill, så snart han inkommit
och innan han helsat. Efter gamla bruket skulle han då, medan
lexan upplästes, stå vid dörren och hafva hatten på samt läderpiskan
under armen. «Texten», ofta rätt lång, brukade vanligen börja med
att berätta om äktenskapets instiftande i paradiset och om
patriarkernas giftermål samt öfvergick derpå till att underrätta om att ärlige
och beskedlige husbondesonen (husbonden eller hvad brudgummen var)
N. N. samt husbondedottren, dygdesamma N. N. nu voro i begrepp
att följa så lofvärda exempel och ingå en äkta förening med
hvarandra, att deras bröllop var utsatt att hållas «åtta dagar i dag,
Fredagen den» etc. etc, samt slutade med att till bröllopsgillet inbjuda
husbondefolket med deras barn och hemmavarande anförvandter. Sedan
talet, som åhörts med stor andakt och uppbyggelse af husets samtliga
hjon samt kanske en och annan grannqvinna, som för detta ändamål
gjort sig ärende dit, blifvit vederbörligen och högtidligen framfördt,
aftog bjudaren sin hatt och helsade med handslag först värdfolket och
sedan en hvar af de närvarande, hvarpå värden framförde sin och de
sinas tack för bjudningen. Efter intagen traktering och en kort stunds
kallprat, hvarunder bjudaren blef vederbörligen komplimenterad för sitt
tal, tog denne afsked, steg åter till häst och for till annan gård.
Till saken hörde ock att bröllopsbjudaren skulle med rask fart både
«komma i gård» och rida af gård samt dervid gifva klatschar,
liknande små pistolskott, för hvilket ändamål den nya läderpiskans snärt
var försedd med god «smäll» af silke. Också fick bjudaren den
dagen (ifall bjudningen kunde medhinnas på en, stundom åtgingo två
och tre dagar, i fall många «utsocknes» skulle bjudas) flacka duktigt
ikring, ty på ett gotländskt bröllop i ett anseddare bondhus är ett
betydligt antal gäster, först hela «bidlaget», d. v. s. värdfolkets
grannar och umgängesvänner, och sedan brudparets alla slägtingar. Blir
någon förbigången anses sådant som en skymf. De bjudna medföra
vanligtvis barnen, så att man på ett större bröllop finner en betydlig
mängd gäster, stora och små; der pratas, drickes och rökes i hvarje
vrå af huset, barnskocken för ibland ett stoj, som kan höras vida
omkring, och de tjenstgörande hafva merendels så brådtom, särdeles
skaffarena, så att man kunde tro att kung Orre väntades. Under allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
