Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 10. Den politiska ställningen i Norden i slutet af 1300-talet — «Vetalie-brödernas» uppkomst och bedrifter. — Landets befriande från dem af Tyska Orden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vetaliebrödernas anslag mot Stockholm och Visby. 175
uppmanade honom att väl förvara slottet, ty högsta nöd stode för
dörren. Russe bad honom upptäcka hvad han derom kunde hafva
sig bekant, men mannen sade sig ej kunna det, föll på knä, lade
två finger på en tegelsten och yttrade: «tegelsten! jag säger dig, så
sannt mig Gud hjelpe och helgonen, Stockholm är förrådt». Derefter
uppsteg han, lyftade händerna mot himmelen och utropade: «så sannt
Gud mig hjelpe i min sista stund är det sannt hvad jag svurit».
Förgäfves sökte slottshöfdingen utforska honom, han yppade ej ett
enda ord mera, men Russe lade varningen på hjertat, till lycka både
för sig och staden, ty man fick snart erfara att mannen talat sanning.
Midsommartiden 1397 anlände vetaliebrödernes flotta af 42 skepp,
med 1,200 man ombord, till Stockholmsskären. Russes klokhet och
vaksamhet frälsade staden, men, enligt hvad han sjelf i bref till
preussiska städerna berättar, hade han varit förlorad, om han ej fått
och rättat sig efter varningen. Nu måste röfvarne återvända med
oförrättadt ärende. Tilldragelsen visar att vetaliebrödernas makt
ännu var betydlig och att de hade sina spioner och hemliga
anhängare i Stockholm liksom flerestädes. Äfven Visby skulle åter
bringas i fribytarnes våld, och äfven här var förräderi med i
spelet. Landskrona, der hertig Erik hade sitt hufvudqvarter och
residens, låg knappt tre mil från Visby. Oförmodadt stod
hertigen med en betydlig makt för Visby, om natten den 11 Juni,
och tvänne torn på stadens mur öfverlemnades åt honom af en
förrädare, en tysk vid namn Smal-Henrik. Det ena tornet blef
sedan uppkalladt efter förrädaren, det andra hette segeltornet.
Visbyboarne försvarade dock staden, som hertigen måste öfvergifva. Den
tillärnade expeditionen till Stockholm har väl ej lemnat tid att
genom belägring söka intaga Visby. Kort derpå insjuknade hertigen
och afled på Landskrona den 26 Juli 1397. På sin sotsäng befallte
han att de båda tornen skulle återlemnas till borgarena. Han blef
begrafven i Vårfrukyrkan i Visby. Hans grafsten var tilltagen i så
stor skala, att den ej kunde komma in i kyrkan utan låg utanför
kapelldörren, åtminstone i biskop Wallins tid. Detta dödsfall gladde
storligen drottning Margareta, men väckte så mycket större sorg hos
hertigens fader. Eriks gemål dog snart derefter, men utnämnde
dessförinnan Sven Sture till höfvidsman Öfver Gotland. Huruvida
drottningens folk ännu innehade någon del af Gotland vet man ej; det
tyckes nästan som om hertigen rådt öfver hela landsbygden. Sven
Sture lät förkunna, att alla, som ville förena sig med honom, skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
