Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 10. Den politiska ställningen i Norden i slutet af 1300-talet — «Vetalie-brödernas» uppkomst och bedrifter. — Landets befriande från dem af Tyska Orden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
176 Tyska Orden utrustar en flotta för att taga Gotland.
njuta beskydd och säkerhet på Landskrona, Slite och de öfriga
gotländska fästena samt få behålla hälften af sitt byte. Ånyo
strömmade skaror af äfventyrare till den olyckliga ön, ånyo klagades på
en Hansedag i Lübeck öfver sjöröfvarnes djerfhet, och högmästaren
för Tyska Orden hade, medan Erik ännu lefde, uppfordrat både
honom och hans fader konung Albrekt att hämma sjöröfverierna.
Albrekt förklarade sig för svag att fördrifva fribytarne från Gotland,
dit hans brorson, hertig Johan, begaf sig för att, såsom det uppgafs,
söka stäfja sjöröfvarne och för att, icke till sjös men endast till lands,
fortsätta kriget mot drottningen af Danmark emedan hon brutit
freden och insatt en konung i Sverige. Hertig Johan tyckes anländt
till Gotland medan Erik ännu lefde, ty ett af honom den 24
Februari 1398 (1 Söndagen i Fastan) utfärdadt pantebref, hvarigenom
han till pant öfverlemnar till Visby stad de åtta närmast staden
liggande socknarne Veskinde, Bro, Hejdeby, Endre, Follingbo, Träkumla,
Vesterhejde och Stenkumla, visar, att summan, för hvilken de
pantsattes, 1,700 mark lübskt, erhållits till lån både af honom och hans
aflidne syskonbarn hertig Erik. Johan gjorde dock snart gemensam
sak med fribytarne och kort efter det han utgifvit samma pantebref
togo han och Sven Sture den 20 Mars 1398 med väpnad hand de
båda tornen på stadsmuren, som Erik förut innehaft och låtit återställa
till borgarena, men han fick ganska kort tid innehafva dem och
staden, som han och Sven Sture nu lära kommit i besittning af.
Redan i Januari 1398 hade hertig Johan, för att dölja sitt
falska spel samt lugna och bedraga högmästaren, uppmanat denne att
komma honom till hjelp mot fribytarne; men denna skrymtaktiga
uppmaning var obehöflig, ty högmästaren och de under hans välde
lydande hansestäderna, inseende att det aldrig skulle blifva fred i
Östersjön förr än vetaliebröderna blifvit i grund utrotade, hade
beslutit att slå ett slag, som skulle hafva dessas ödeläggande till följd
och som skulle krossa sjöröfvarne uti deras ide. På en församling i
Marienburg (Ordens residens- och hufvudstad) hade beslutet härom
fattats och betydliga rustningar verkställdes. En flotta af öfver 80
fartyg gjordes klar med kanoner och belägringsmaskiner samt tog om
bord en här af mellan 4 och 5 tusen man med 400 hästar och 50
af ordens herrar. I medlet af Mars afgick flottan, ankom den 21
Mars till Gotland och ankrade i Vestergarns hamn. Sven Sture,
hertigen och en del af vetaliebröderna kastade sig in i Visby, för
hvilken stad Ordens här anryckte och slog läger, men ett häftigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
