Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 10. Den politiska ställningen i Norden i slutet af 1300-talet — «Vetalie-brödernas» uppkomst och bedrifter. — Landets befriande från dem af Tyska Orden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
174 Vetaliebröderna fördrifvas från Visby 1397.
drottningen för likadant ändamål utsändt från Kalmar. Kort efter pingst
1396 kommo Hansestädernas skepp till Visby. Dels på vägen dit,
dels vid staden anträffades en mängd sjöröfvare, som togos,
besättningarne afrättades och fartygen brändes. Genom misstag lära
hansestädernas skepp äfven anfallit och förstört drottningens, hvilket gaf
anledningar till obehagliga förvecklingar. Visbyboarne fingo
emellertid luft och blefvo åter herrar i sin egen stad, så att de kunde hålla
sjöröfvarne från sig; men, ehuru desse blefvo drifne ur Visby,
stannade de dock qvar på Gotland, der de innehade åtskilliga fästen och
borgar. Deras förnämste höfvidsman var Sven Sture. Paludan
Müller gör honom till svensk adelsman, men han var rätteligen dansk
adelsman och bördig från Halland, som då var en dansk provins,
dock egde han gods i Sverige. Han hade förut varit af Margaretas
parti, men — man vet ej af hvad orsak — sadlat om och gått
öfver till Albrekts. Nu stod han i spetsen för fribytarne på Gotland.
I Juni 1396 hade Margareta genomdrifvit att hennes
systerdotters son, Erik af Pommern, valdes till Sveriges konung, och följande
året, på den märkvärdiga riksdagen i Kalmar, då unionen mellan de
tre rikena ingicks den 20 Juli, lät hon kröna honom till konung
öfver de tre rikena och till sin medregent. Detta kungaval och
Margaretas försök att befria Visby från vetaliebröderna, förklarade
Albrekt, som nu vistades i Mecklenburg, för fredsbrott och ansåg sig
berättigad att åter upptaga striden mot drottningen. Han sände i
slutet af 1396 eller början af 1397 sin son hertig Erik till Gotland
att, med vetaliebrödernes hjelp, åter börja kriget med Sverige. Erik
medförde sin gemål Sofia af Wolgast och en större styrka krigsfolk
till häst och fot. Han anlade nu fästet Landskrona, som äfven lär
kallats Kronevall, icke söder om Klintehamn, såsom Paludan Müller
uppger, utan nordvest derifrån (vallarne efter samma borg finnas ännu
på den s. k. «Vifvesholm»). Efter det en dem emellan uppkommen
stridighet blifvit bilagd förenade sig Sven Sture med hertigen och
öfverlemnade åt honom de fästen han uppfört och nu kallade de
tillhopa vetaliebrödernes, genom de förutgångna angreppen skingrade
skaror och förenade dem till en styrka, som, i förening med
hertigens, var betydlig. En ansenlig expedition utrustades, men dess
ändamål hölls hemligt — den afsåg att åter bemäktiga sig
Stockholms stad och slott. På Stockholmshus hade von der Halle, efter
förnyade gånger gjord begäran, blifvit entledigad och fått till
efterträdare Albrekt Russe. Till honom kom en man upp från staden och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
