Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 9. Följderna af Valdemar Atterdags plundringståg. — Gotlands äldsta förening med Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Visby och Gotland gifva sig under Danmark. 157
Visby borgerskap bestod till stor del af Tyskar. Albrekt hyllades
af Stockholms stad redan dagen efter sin ankomst, och slottet,
Stockholmshus, der Nils Kettilsson Vase, tillhörande det mot Magnus och
Håkan fiendtliga partiet, var borgfogde eller slottsherre, öppnade
frivilligt sina portar för honom. Följande året eller 1364 blef han,
genom adelns mäktiga vilja, vald till Sveriges konung i Upsala den
15 Februari och 1365 den 3 Mars besegrade han på Gataskogen
och Tillingeslätten nära Enköping sina motståndare, morbrodren
Magnus och sitt syskonbarn Håkan. Den förre blef tillfångatagen
och måste tillbringa mera än 6 år i ett strängt fängelse uti det
fasta tornet Kärnan på Stockholmshus, der han, smidd i bojor, kunde
från sin fängelseglugg se det ställe, der hans namne och syskonbarn
Magnus Birgersson, hvars thron han intagit, måste lägga sitt
oskyldiga hufvud på stupstocken. Håkan flydde till Norge och Albrekt
var befästad på thronen, åtminstone för en tid.
Omkring 5 år efter det Valdemar år 1361 eröfrat Gotland, lär
denna ö, eller åtminstone Visby, ånyo kommit under hans välde.
Paludan Müller kallar detta (sid. 29 i arbetet Gullands
Forhold til Danmark og Sverrig i det 14, 15 og 16 Aarhundrede)
«landets anden Erobring», och anmärker, att derom «meldes intet
udtrykkeligt hverken i Kröniker eller Dokumenter». Strelow i sin
krönika uppgifver det dock (sid. 180), men icke såsom en ny
eröfring, och vi kunna ej heller anse någon ny sådan hafva egt rum,
utan att ön eller åtminstone staden, i följd af ställningarne och
politiska förhållanden, skilt sig från Sverige och frivilligt förenat
sig med Danmark, hvartill den nye konungen Albrekt gifvit
anledning. Denne hade knappt hunnit blifva någorlunda van vid sitt
nya konungsliga välde, innan han den 26 Juli 1364, redan
samma år han blef svensk konung, pantsatte Gotland och Visby till
grefve Henrik af Holstein för 4,000 lödige mark silfver. Visserligen
kom, som det tyckes, pantherren aldrig i besittning af samma pant,
men derföre var åtgärden lika olaglig och rättslös. Det gamla
förbundet mellan Sveakonungen och Gotland var derigenom af den
förre brutet och det sednare var löst från förbindelsen. Albrekt
hade i och med detsamma upphört att vara Gotlands skyddsherre
och detta land var lagligen berättigadt att välja sig en annan, om
det fann sådant behöfligt. Det kunde svårligen undvara en sådan
och det antog Valdemar, af orsaker, som vi straxt skola andraga. Det
var på denna frivilliga förening med Danmark, sedan den äldre med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
