Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Omslaget. Åland och Gotland. Förberedelser för sommarfälttåget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vänstra flygeln, som hade riktningen mot Fredrikshall och Fredriksstad, blef icke
färdig, förr än maj månad gått in, och kom icke långt öfver gränsen; högra flygelns
vänstra kolonn följde densamma och stannade vid Aremark. Den norra fördelningen
lät sig icke afhöra, något som icke var underligt, då den i stället för att deltaga i
anfallet mot Norge fick gå till Qvarken, en åtgärd, hvarom Armfelt icke erhöll något
meddelande.
Konungen ledsnade också snart på det norska företaget och fick nya planer
i hufvudet. Han ville nu eröfra Seland.
Engelska flottans ankomst till Kattegatt i slutet af mars hade omöjliggjort
den dansk-franska kårens öfverförande till Sverige, så att trygghet var numera
från det hållet. När nu det norska företaget syntes gå i kvaf, ansåg Tibell, att man
med all kraft måste taga i tu med Finlands återeröfring, hvilket icke var omöjligt,
om man med alla tillgängliga krafter understödde finska hären och i stället
öfverlämnade skyddet af de södra och västra gränserna åt de engelska trupperna och
landtvärnet i förening med ett mindre antal stående trupper. I en till konungen afgifven
promemoria af den 19 maj föreslog Tibell därför, att 30 angifna bataljoner (af 53)
indelt infanteri och vargering (omkring 15,000 man) skulle utbrytas ur södra och
västra arméerna samt norra fördelningen för att på lämpliga ställen inskeppas och
afgå till någon närmast bakom finska hären belägen säker hamn, där de kunde
landsättas och ställas under Klingspors befäl. Deras förra platser skulle intagas af 40
landtvärnsbataljoner.
Vid framställandet af i fråga varande förslag var Tibell beredd på den invändningen,
att de krafter, som han föreslagit skulle användas till finska härens förstärkning, fördelaktigare kunde sammanföras till en särskild här, afsedd att landsättas i
södra Finland för att verka mot ryssarnas förbindelser. Denna utväg skulle han
tillgripit, om Sveaborg varit i svenskarnas händer och deras skärgårdsflotta fortfarande
ägt bestånd — man finner här värdet af fästningen Sveaborg —, men under de
rådande förhållandena ansåg han på goda skäl denna åtgärd olämplig. Äfven om
svenskarna vore herrar ute på hafvet, skulle det ingalunda blifva omöjligt för ryssarna
att skaffa sig väldet i skärgården och hindra hvarje landstigning. Men äfven lyckligt
i land, skulle undsättningshären endast med svårighet kunna handla i öfverensstämmelse
med Klingspors här, och ryssarna, som stått mellan dem båda, ägde frihet att
vända sina krafter först mot den ena och sedan mot den andra, hvarigenom den
större styrkan icke skulle kunna göra sig gällande. Man finner, att det var en erfaren
och kunnig man, som här yttrade sig. Han fann den på krigsskådeplatsen afgörande
punkten, den låg i Savolaks. Här ville han samla en tillräcklig truppstyrka, med den
rycka fram mot Kymene, mot fiendens förbindelser och instänga honom mellan
densamma, hvars återtåg vore fullkomligt tryggadt, och den under tiden mot fiendens
front framryckta hufvudhären.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
