Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Omslaget. Åland och Gotland. Förberedelser för sommarfälttåget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bekostnad och bestämmandet af en allmän försvarsplan, hvilken han ansåg nödvändig
äfven för de ekonomiska förhållandenas ordnande. Detta öfverensstämde emellertid
icke alls med konungens åsikter. Oförmögen att uppfatta lägets kraf samt envis,
egensinnig och själfklok som han var, satte han sig först och främst emot alla andra
människors råd och drefs han vidare af en säkerligen omedveten sträfvan att själf
efter ögonblickets ingifvelse kunna ändra sina afsikter och utfärda befallningar rörande
alla underordnade delar i företagen. Då han enväldigt förfogade öfver statens alla
tillgångar, kunde ingen mänsklig makt hindra tillfredsställandet af hans nycker.
Nu hade konungen dessutom fått för sig, att intet kunde göras åt Finland
under vintern, men att han i det stället med de engelska truppernas tillhjälp skulle
eröfra Norge. Tibells förståndiga invändningar, att de därtill afsedda medlen voro
otillräckliga och försvaret af naturen och med konstens tillhjälp så starkt, att en
eröfring i hvarje fall skulle draga långt ut på tiden, samt att krafterna dessutom toges
i anspråk till afvärjande af den nu från Danmark hotande landstigningen i Skåne,
ledde lika litet nu som förra gången till ändring i konungens beslut, hvilket denne
helt enkelt förklarade vara fattadt. Befallning sändes till general Armfelt att med
reservarméen afgå till Vermland och att taga befälet öfver så väl generalmajor v.
Vegesacks trupper som norra fördelningen. Ena hälften af de förra, som stod norr
om Venern, slöt sig omedelbart till den så kallade västra arméens högra flygel, under
det andra hälften jämte den från Jönköping anlända brigaden af den förra
reservarméen utgjorde västra arméens vänstra flygel under Vegesacks befäl. Norra
fördelningen under öfverste Bergenstråhle, som samlades i Sundsvall, skulle handla i
öfverensstämmelse med de planer, general Armfelt komme att meddela. Emellertid stodo
såväl vänstra flygeln som norra fördelningen i omedelbar förbindelse med regeringen
i Stockholm och mottogo därifrån befallningar, hvilka ofta icke ens meddelades
Armfelt. De engelska trupperna voro afsedda till en landstigning i Kristianiafjorden,
utan att man ägde någon säkerhet för, att de voro därtill villiga. Västra arméens
högra flygel uppgick till 7,700 man, dess vänstra flygel till 5,700 man, norra
fördelningen till 2,100.[1] Den norska fälthären i södra delen af landet uppgick till
8,000 man »goda trupper», fastän illa utrustade.[2]
Af det norska fälttaget blef heller ingenting. Efter otroliga ansträngningar för
att få hären något så när krigsrustad uppbröt dess högra flygel den 14 och 15 april
på fyra långt ifrån hvarandra skilda kolonner. Den högra satte sig visserligen fast
vid Lier, nära fästningen Kongsvinger, men kunde intet vidare företaga. De båda
mellersta kolonnerna ryckte fram till Blakjer och Hemnæs men blefvo tillbakadrifna
af norrmän, som ur sin försvarsställning gingo till anfall; öfverste Gahns »flygande
kår», som ryckte fram från Dalarna och sedan följde Flisenälfven, blef sprängd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
