Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Omslaget. Åland och Gotland. Förberedelser för sommarfälttåget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Såsom det var att förmoda, skulle konungen icke skänka sitt gillande åt en
plan, som afsåg att med kraft möta faran, där den var mest hotande, eller, kanske
rättare sagdt, som var uppgjord af en annan än han själf. Han medgaf visserligen,
att Tibells förslag skulle kunna leda till Finlands återeröfring, men att kejsar Alexander
icke därigenom skulle återtaga sin fordran på upphäfvande af Sveriges förbund med
England. Dessutom var konungen öfvertygad om, att den obehagliga politiska
ställningen snart skulle ändra sig — han såg förebud därtill litet hvarstädes —, och att
hans nuvarande tillfälliga fiender då skulle söka hans bepröfvade, ståndaktiga vänskap.
Under sådana förhållanden ansåg han icke rådligt att föra så mycket stående trupper
från Sverige till Finland, allra helst som han dessutom beslutit att före vinterns
inbrott med de engelska truppernas bistånd eröfra Norge eller Seland.
Emellertid förklarade konungen sig anse såsom en helig plikt att icke lämna
den tappra finska hären utan understöd eller sätta den ur stånd att begagna sina
redan vunna fördelar, men att han med anledning af senast i Finland och på Åland
timade händelser och inkomna upplysningar ansåg detta kunna ske med vida mindre
krafter än dem, som Tibell föreslagit. Dessa upplysningar, som lämnats så väl af
enskilda personer som af härens högste befälhafvare, förmälde nämligen, att befolkningen
på flera ställen rest sig, och att den på andra orter skulle göra det, blott den
finge vapen och understöd af trupper. Detta var ju förträffligt; man behöfde endast
landsätta små afdelningar här och där på kusterna för att bringa allmogen under
vapen, och under det denna fick åtaga sig försvaret af Finland, kunde därvarande
ringa stridskrafter lämnas utan vidare understöd och ägde konungen tillfälle att med
landets bästa trupper eröfra Seland.
Med anledning häraf befallde han, att en kår af ungefär 1,000 man under
öfverste Bergenstråhles befäl skulle från norra fördelningen afgå till Finland och
landstiga vid Vasa, bakom ryska hären, samt att en annan kår under generalmajor
v. Vegesacks befäl skulle från Åland öfverföras till Åbotrakten, hvarjämte några
bevärade fartyg borde visa sig vid kusten utanför Kaskö för att därstädes understödja
allmogens resning.
Förgäfves påvisade Tibell gagnlösheten i dessa obetydliga landstigningsföretag,
vanskligheten i att lita på resning af allmogen, allra helst sedan de ryska
myndigheterna infordrat alla vapen, o. s. v. Hans föreställningar gagnade till ingenting,
sedan konungen oryggligt beslutit att understöda finnarna men att göra det på ett
sådant sätt, att han därtill hvarken behöfde använda sina trupper eller sätta in sig
själf. Beslutet om landstigningsföretagen stadfästes, och Klingspor underrättades om
tiden för landstigningstruppernas afsegling.[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
