Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ä - ÄVE ... - Ö - Ö ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
AVE
från mht. âventiure, f. a) tilldragelse, b)
underbar berättelse: af mlt. advenire (i st. f. evenire).
v. n. hända, tilldraga sig. bildades adventura,
f. hvaraf aventure, sedan âventiure och i nht.
abenteuer.
Äventyra sej fram, v. r. 1 draga sig
fram med svårighet, hjelpa sig sjelf m godt
man kan. "Han äventyra sej fram så gódt
han kunde". Sk. (Ox.,Onsjö). Af mht.
áventiuren, v. n. genom farliga företag sätta något
på spel (Ben. 1,72).
Ävje-bródd, m. allahanda småväxter,
uppvuxna i uttorkade dypussar. Götal. Fries (bot.
utfl. 3,227) föreslår att i riksspr. ävje-bródd
upptages för Limosella.
Ävlug, ävlansam, adj. bråkig. Hs. (Db.).
Åjdä, adv. förbi, slut. G.
Åjdä-gluggä, f. slöserska (qvinna som
liksom kastar ut genom en glugg). G.
Öda (ipf. ödde, sup. ödt), v. a. 1) egentl.
förstöra, bortslösa, föröda. Kl. Öid, id. Fl. (Öb.);
2) förgöra, döda. Kl. Öa (ipf. ödde, sup. ödt
el. öat), id. "Öa barnet", döda (strypa,
qväfva) barnet. Kl., sm. Öa sej, v. r. taga lifvet af
sig. Ög., bl. Fsv. öþa, ödha, föröda, förstöra.
L. L.; fn. eyđa; n. øyde, øya; d. øde; fe.
êdan, ýdan.
Ödes-böle, n. ödelagd gård, jord. Vb. Fsv.
öþe-bol. VGL.
<sc>Ö(d>fjösug,</sc> adj. slösaktig, öfverflödig. "Ho
ä öfjösug, tar te för mykke mjöl te vällingen".
Sdm.
Ödi(g), adj. som kan förödas. Sm.
Öesam, adj. ödsam, slösaktig. Sm.
Ösk-sam, id. Vb. N. öyesam.
Öet, n. def. ödehemman. Sm.
Öjare, m. ödare. "En god avlare har en
god öjare". Ordspr. Bhl. (Elfs.).
Ö-la’a, f. slöserska; om ett fruntimmer, som
förslösar allt det, hvilket skaffas till huset. Bl.
Ö-lägg, n. 1) förstörande, ödeläggning.
"Dä ä bårre ti ölägg alltisamman"; 2) slösare.
"Dä ä ett räktet ölägg". S. Sk.
Ö-lägga (ipf.ö-lā, sup. ölaggt el. ölajt), v.
a. 1) ödelägga, förstöra, slösa bort; 2) döda.
Sk. Fsv. ödhelæggia. S. S. 2, 109.
Ö-läggsam, adj. slösaktig. Bhl. (Oroust).
Ö-mósse, m. ofruktbar, alldeles obrukbar
mark. Sm. (Jönköp:s l.).
Ön (n. öt), adj. blottad på, i saknad
af, i brist på. "Ja ä inte ön på pengar", jag
är icke alldeles utan pengar. "Dä ä ikke öt",
det är icke alldeles brist. "Dä ä ikke möet,
men ikke änna öt". Bhl.
Önn, n. ödesmål, öde ort. Vg.
Ösel, n. slöseri. Hl.
Ösla 1, v. a. 1 föröda, förstöra, slösa. »Han
öslar mä färens penga». Götal.
Ösla 2, f. slösaktigt fruntimmer. Hl.
Ösel-märr, f. id. Vb.
Öslare, m. slösare. Sk., hl. Ösle, m. id. Sk.
Ösle-kar, n. slösare, slöserska. Sk. (Lugg.,
Frosta, Ox.).
Ö-sliten, adj. som slitit mycket (kläder).
Sm., nk.
Öslöf, namn på en by i Bosarps s:n uti
Skåne. Fsv. Öthesleef. Dipl. Suec. IV, 156.
Ö-slös, adj. slösaktig, öfverflödig, Ög. vg;
Ösli, Ög.; öslicr, Kl.; ösled, id. Sk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
