Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Ö
- ÖFF ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ÖFF
Ö-åker, s. åker.
ÖFFSING, öfs, öfsa-dróp, s. hófs.
ÖFS, n. ax. Hl.
ÖFT, s. ökt.
ÖG, öj, s, eik 2.
’ÖG, ’öger, ’ögst, s. äger.
ÖGA, n. (såsom i riksspr.) öga. Yge, n.
id. Åm. Öga, i. id. "Ja gjol illa öga mi,
så ho värstö för e go jamna i åttö dar, men ha
vurti viller nu, fast ja ä lite huvill i hugu än",
jag gjorde illa (åt) mitt öga, så att det värkte
beständigt i åtta dagar, men det har blifvit bättre nu,
fast jag är litet yr i hufvudet ännu. Gstr. Ögon,
n. pl. ansigte. "Han slog han, så han fikk så
mykket blånor i ögona att ingen kunde känna
igen han". Gstr. (Hamrunge). Fsv. ögha el. auga.
Jfr auge.
Igel-nejon-ögon, n. pl. Petromyzon Planeri.
Sm. (kring Vettern).
Jumfru-ögon, n. pl. Veronica Chamædrys. Sk.
Mull-öga, s. mund.
Oks-öga, n. Leucanthemum. Sk. E. dial.
oxeye.
Ut-öjd, adj. som har utstående ögon. Sm.
Ygja, v. n. ygjäs, v. d. se med rädsla på
något; säges t. ex. om en häst, som ser på
något, för hvilket han är rädd, skygg. Åm,
Ygjen, adj. skyggt seende omkring sig,
skrämd. Åm.
Ögna-näste, n. ögonvrå. Vg.
Ögne-brun, f. ögonbryn. Vg. Fsv.
øghne-bran, øghnobran. S. S. 2, 20, 93; gl. sv.
ögnabrun. Gustaf I:s Bib. (Lev. 14, 9. Job. 3.
9); isl. augabrún; d. øienbryn.
Ögon-blomm, ögon-blomster, n.
ögon-vintergröna: Pyrola uniflora. Vb. (Lycksele).
Ögon-sjuke-gräs, n. Åm.
Ögon-blåkas, v. d. 1 se kärligt på
hvarandra. Fl. (GK.).
Ög-sten (uttal, ökk-sten), m. ögonsten. Vg.
Öjg-fäL, f. ögonkast, uppsyn. Jtl.
Ög-syn, f. åsyn. "Han kóm i ögsyna". Vg.
Fn. augsýn.
ÖGA-VÄLLTA, s. vällta.
ÖGEL, s. ygel.
ÖGER, m. 1) rand, kant, udde; 2) stenör, skär,
i eller vid vatten och haf; grusig och stenig
strand eller holme. Vb. Jfr aur, äur.
ÖGLÄS (ipf. -ä), v. d. 1) känna vämjelse,
retelse till uppkastning; 2) vämjas åt, afsky. Vb., åm.
Isl., æla, v. a. spy; e. ail; n. igla.
ÖIDI, n. Öde. "No har öide rum", säges om
den som anses misshushålla, och betyder med
andra ord: "det går under bänken". Fl.
(Nerpes).
ÖIS, öiså, s. äsa 1.
ÖISK, adj. skygg, rädd; mest om hästar. G.
Öiskå upp, v. a. 1 göra någon liflig, rask;
ystra upp. S. G.
ÖITRÄ, s. yträ.
ÖJ, f. ö. Vb., jtl., sm., hl. Öja, f. liten ö;
holme, Vg., kl; åj, f. ö. Jtl.; åi (def. åii), f.
G.; deraf öje-boera, m. plur. def. öboarne. Hl.
Fsv. ö, (Gotl. Hist. oy), f. ö.; fn. ey, öy; n. øy;
fe.æge; d. d. øi; moes. avia, auja. Jfr e 5.
Åilå, f. liten holme i en "möir" (träsk).
S. G.
ÖJN (n. öjt,) adj. och num. en, ett. Bl. Jfr
ajn.
ÖJR 1, pron. pers. & posses., eder. Bl. N. ør.
ÖJR 2, s. aur.
ÖKA-VRET, s. vrita.
ÖK, öka, ökadags, ʔ rätten, s. eik 2.
ÖKKA, v. n. 1 gå för fort, öka sig; om ett
ur. "He ökkar". Fl. (Öb.). Fsv. ökia, öka.
ÖKKEN, s. oke.
ÖKKRA SEG, v. r. 1 föröka sig, växa till. Vg.
Fsv. öxla, fortplanta, föröka; d. d. (Slesvik) eksle;
(Låland) öjsle.
ÖKSA, öksen, öksna, öksna-bjälla, öksnas,
öksna-öra, s. uksä.
ÖKT, f. 1) arbetstid på dagen. Dagen delas
i 4 ökter, den första till kl. 8, den andra till kl.
12, den tredje till kl. 6 e:m., den fjerde derifrån
till solnedgången. På sina ställen åter räknas
blott en ökt på eftermiddagen. Vl.; 2) så lång
tid eller så mycket som plöjes eller köres utan
att hvila, ungefär 2 till 3 timmar. Vg.; 3)
arbetsstund (egentl, mellan måltidstimmarne). Dls.,
bhl., hl. (Morup, Skällinge, Värö); 4)
mellanmåltid mellan middag och qväll, kl. 5. "Nu ska vi
äta ökt". Vg. (Flundre h.). "Hålla ökt", hvila
frän arbetet om ertermiddagen för att äta en
stund. Bhl. Öft, f. tiden mellan måltiderna.
Jtl., hj. Isl. eykt, f. tidpunkten kl. 3 1/2, samt
tiden 3 1/2—4 1/2 e:m.; 1/8 af ett dygn; n. ykt, øykt,
økt, øft, f. a) stund, arbetsstund; tiden mellan
2 måltider; b) merafton ; bay. eicht, "die weile".
(Schmeller 1, 25). Jfr Finn Magnusen, om de
gamle Skandinavers inddoling af dagens
tider, sid. 24—27.
DageL-måls-ökt, f. morgonstunden före
kl. 8. Vl.
Ökte-löte, s. liauta.
Ökte-mat, m. aftonvard (omkring kl. 5 e:m).
Bhl. (Oroust).
ÖK-VÅL, s. vål, sid. 794.
ÖL 1, n. ygla af läder eller vidja på midten
af skidet och andern, hvari foten instickes och
qvarhålles då man går på skidor. Till
ytterligare säkerhet att ej foten må halka derutur,
hörer en rem (kallad öl-rem, f.), lagd omkring
hälen och med begge ändar fästad vid ölet. Vb.
D. d. øl, rem af läder eller ålskinn, hvarmed
handvalen och slagvalen sammanbindas. Jfr ol 4.
ÖL 2, n. 1) (såsom i riksspr.) öl; 2) i sammans,
gästabud, samqväm. Fsv. öl, n. öl; dryckeslag;
gästabud. VGL. ÖGL. Fn. öl, öl; d. øl, id.;
fe. ealu; ir. ól, dricka.
Bars-öl, s. barn.
Bröt-öl, n. gille vid linbråkning. Kl.
Bytt-öl, q. v.
Bär-öl, n. gästabud för personer, som
hjelpa någon att bära, t. ex. sten från åkrarna. Kl.
Flött-öl el. flöttninga-öl, n. gästabud, som
en flyttande håller för dem, hvilka äro honom
behjelplige vid flyttningen. Kl.
Förgångs-öl, s. ganga.
Gåv-öl, s. giva.
Hand-tags-öl, n. trolofningsgille. Sm.
Jak-öl, n. trolofuingsgästabud. Sm. Jfr
jakare-öl. D. d. (Slesvik) jatterøl.
Lik-öL, n. graföl. Vg.
Nest-öl, s. neste.
Órr-öl, n. enbärsdricka. Sm.
Stek-öl, s. steka.
Titt-öl, s. titta.
Utridar-öl, s. rida.
Yst-öL, n. under sommaren anställd
bjudning, hvarvid hvar och en af de inbjudna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0882.html
