Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ä - ÄRA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ÄRA
ÄRAN, n. ärende, uppdrag. Vb., fl. (Pargas).
Fsv. ærandi, Legend, s. 631; ærændi. VGL. SML.;
ærindi, Flores 292, ärende; fe. ærende,
sändning. Jfr fn. ar, m. sändebud.
Rakk-ärenden, s. raka.
Ärende-vrak, äranne-vräk, s. vräka.
Ärnes-häv, adj. 1) punktlig i ärenders
uträttande; som väl uträttar ett ärende. Hs.,
jtl.; 2) beställsam. Hs. Äränäs-häv, adj. stolt
öfver väl uträttadt ärende. Vb. Jfr häver.
Ärns-karl, m. en som friar för en annan;
bönemålsman. Sdm. Ärns-kär (hårdt k), m.
Ög., nk.; ärns-mann, m. id. Sdm., ul. Jfr
bönemåls-kär.
Äres-tönne, f. begrafningstunna; så kallas
den undfägnad (öl, smör, bröd, kött och ost),
som gifves till de husmän och drängar, som
burit ett lik till grafven. Denna undfägnad
förtäres ej i det hus, der det egentliga
grafölet hålles, utan på annat ställe, Sk. (Skytts h.).
Óm-ärjnings-potäter, m. pl. potäter, som
upphemtas vid andra ärjningen. Sm.
Ärj-bótten, m. säges vara uti en åker,
då krok eller plog icke hindras af sten eller
alf att nedtränga på tillräckligt djup. "Djup,
grund ärj-bótten". Sm.
År, n. årder, ärjekrok. Sk. Arder, G.;
årr, H1. bl.; ålder, Fl. (Ingo); ål, Fl. (Öb.).
Öfverallt n. I några munarter är årder
maskulint. Deraf bu-år, n. ett slags årder. Sm. Fsv.
arþer, m. & n.; fn. arđr; n. ar; wal. arad; bret.
arar; fin. ahra, atra (lånord ur nordiska tungan);j
fsax. erida; lt. aratrum; gr. αροτρον, id.
År-löp, n. stället, der plogjärnet ligger.
Sk. (Lugg.).
Årr-dröj, m. släpa eller vinkel af trä,
hvarpå årdret släpas på vägen till eller från
åkern. Sk., hl. Plo-släba, f. Hl. (Värö);
plöv-sókk, m. Sk. (Onsjö); vinqe-kakk, m. id.
Sk. (Ox.).
Ungs-ärle, m. botten i en ugn. Ög.
Ärle-stenar, m. pl. bottenstenar i
bakugnen. Ög.
Ärl-tegel, n. tegel till en ugnsbotten. Ög.
Rynk-ärmär, m. pl. skjortärmar med
linning. Sdm.
Särka-ärm, s. särk.
Väst-ärmar, m. pl. skjortärmar utan
linning. Sdm.
Ärm-bryn, n. ärmlinning. Bl.
Ärm-kläÐ, n. hufvudkläde. Dl. (Garbergs
by i Elfd.). Ärm-kläds-skåtå, m. snibb på ett
hufvudkläde. Dl. (Elfd.).
Är-kråk-gras, n. mjödört: Spiræa
Ulmaria. Dl. (Elfd.). Örten har många namn:
al-gräs, n. Ul. (Rosl.); ale-skogs-gräs, n. Fl.
(Öb.); bytt-gräs, n. Hs.; elg-gräs, n. Sdm.;
kall-gräs, n. Öl.: kar-ört, i. Sm. lukt-gräs,
n. Dls.; Johannis-ört, f. Vb.; mann-gräs, n.
Bhl.; mölta-gräs, Vg.; kas-söta, f. Ög.;
maj-gräs, n. Göteb.; Persmesse-blomster, n. Åm. :
brake, m. G.; öl-gräs, n. Mp.
Brå(d) ärter, f. pl. ärter, som tidigt
mogna, samtidigt med eller strax efter rågen.
Götal.
Hvita-ärter, f. pl. Pisum sativum. Sm.
(Vestbo).
Jemtlands-ärter el. Nórrlands-ärter, f.
pl. små åker-ärter (Pisum arvense). Norrl.
Mus-ärter, f. pl. Ervum hirsutum. Sm.
(Vestbo). Jfr maus-ärter, sid. 449.
Släp-ärter, s. slipa 1.
Villa-ärter, f. pl. åkerärter: Pisum
arvense. Sm. (Vestbo).
Ärt-bagge (pl. -gar), m. Sitona crinata &
lineata. Götal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
