Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ä - ÄND ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ÄND
Änna-trä, n. trä som tages på tvären i st. f.
på längden. Sm.
Änna-vänna, v. a. 2 vända upp och ned
på. Allm.
Änne-skiva, f. brödskalk. Sk. (Ox.).
Änna-skalk, m. Sk. (Ing.).
Änni, adj. ihängse, mån, angelägen. "Ho
ä allt änni óm sett". Sm.
Ännskap, m. utgång, slut. Ög.
Kórs-änget, n. def. (nom. propr,), en sank
äng icke långt ifrån Elgsjön, hvarest står ett
kors med inskrift från 16;e århundradet. Vm.
(Norbergs sm).
Änga-have el. äng-have, m. inhägnad äng. Sk.
Änga-målare, m. 1) gasten efter den
menniska, som i forntiden syndat genom att flytta
råmärken. Märkes-gast, m. id. Hans straff
efter döden är att nattetid gå upp sina
rågångar. Dervid bär han i ena handen en stång
och i den andra ett brinnande bloss, som
stundtals lyser till och stundtals försvinner. Medan
ängamålaren på detta sätt springer längs
rågången, ropar han med hes röst: "rätt!" "orätt!"
eller: "der var rätt!" "der var orätt!" Sm., bl.:
2) lyktgubbe. Bl. Jfr jordmålare.
Änga-pipa, s. pipa.
Änga-snärpa, s. snärpa.
Änga-tutor, s. tiota.
Änge-blad, n. ängvädd: Scabiosa succisa,
L. Öl. Blå-hattar, m. pl. Bhl.; blå-knappar,
Sk., sm. (Vestbo).
Äng-bullar, m. pl. bullerblomster : Troilius
europæus. Sm., bl., sk. (Lugg.). Äng-knappar,
m. pl. Sm., bl.; buller-urta, f. Sk. (Raflunda);
dal-dókkor, f. pl. kring Mälaren; valkullor, f.
pl. Jtl.; smör-bóllar, m. pl. Vg.; laks-blomster,
n. Mp. Gl. sv. (Frankenius, Bromel)
bullerblomster; (Bromel) smörbollar.
Äng-gubbar, m. pl. kovall: Melampyrum
cristatum. Ö. Sm., dls. Kórs-ört, f. id. Jtl.
GL. sv. (Bromel) kohvete.
Ängje, n. ängstycke; vanligen en
upprödjning å växtlig mark. Dl. (Elfd.). Fn. engi, n.
Ängjis-budär, f. pl. egentl, ängbodar; så
kallas de bodar, som på "kjölarne" begagnas
att öfvernatta uti. De äro på tre sidor täckta,
den fjerde är öppen. Frammantill upptändes
en stockeld. Dl. (Elfd.).
Ängjis-hjon, n. slåtterfolk. Vb.
Äng-kummin, m. Pimpinella Saxifraga. Sm.
(Vestbo). Svenska namnet tillägges i
folkspråket äfven andra umbellater. Fries föreslår det
för Cnidium. Bot. utfl. 3, 215.
Äng-kål, m. Barbaræa vulgaris. Ul., nk.
Äng-lada, f. hölada i en aflägsen äng eller
utmark. Götal.
Ängs-gröe, m. Poa angustifolia. Sveal.
Ängs-nellika, s. nälika.
Ängs-skära, f. (såsom i riksspr.) Serratula
tinctoria. Urgammalt namn. Skäla, f. Ög.;
skäle-gräs, n. Öl.; gul-skära, f. id. Sk. (Skytte).
Gl. sv. (Bromel) engieskiära, gåålskiära, sågört,
(Frankenius) engie skiäla, bruun lettegräs,
sågeört. Jfr skära.
Ängs tyta, s. tiota.
Ängs älla, f. Motacilla flava. Nk.
Far-ängla-dagen, m. pl. dagen efter
trettondedagen, då julen lyktar. Så kallad, emedan
englarne, som då varit på besök, fara sina
färde. Sm.
Ängel-öl, n. det öl, som framsattes i en
öppen kanna på julbordet under julnatten. Sm.
Angla-välling, f. rotsoppa med mjölk,
potäter och palsternackor. Vg.
Änne-linda, f. en kring hufvudet lindad
halsduk, i hvilken håret hos ett fruntimmer är
gömdt. Sdm. (Sorunda). Jfr R. Dybeck, Runa
1844, s. 15.
Äns-äv, adj. omtänksam, påpasslig,
hjelpsam. Hs.
Har-äple, n. ett svampslägte: Lycoperdon
Tuber. Retzius, fl. oec. 2, 439.
Jord-äple, n. 1) Heliantherum tuberosum;
2) Rhizopogon lateolus. Sm.; 3) ett slags
svampar (Hymenogastrei). Fries, bot. utf. 3,351.
Pot-äpple, s. poda.
Äpple-bo, n. ställe, der någon har äpplen
gömda. Vg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
