Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- S
- STRAU ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
id.; 2) tala flytande. Sm. Fn. streyma; fsv.
ströma. S.S. 3, 132. Af fn. straumr, m. ström.
Puka·ström, n. pr. eg. djefvuls-ström; namn
på en fors, nu ett qvarnhemman i Moheda
socken af Albo härad i Småland.
Ström·kar(l), m. näcken. Allm.
Bäkkahästen, m. def. Sk.
Ström-stärk, adj. som strömmar fort. Vb.
Strömt, adj. n. starkt strömmande; om
ställe i en flod, der han är stark. Norrl. Fsv.
strömer (n. strömt el. strömpt), adj.
strömmande. Alex. 1976; n. strøymt, adj. n.; fe.
strême, adj. id.; fn. streymr, adj.
STRAUT, s. strut.
STREGA, sträga, s. stäka.
STREJA, s. strupe.
STREJGES, v. d. trängas om vägen i djup
snö; om hästar. G.
STREK (pl.-ar), m. gosse, pojke. Vb.,jtl.,hj.
Strik, m. id. Vb.,åm. N. strik el. strikje .
Troligen af strioka.
Gammal-strek, m. gammal ungkarl. Hj.
Strek·kyting, m. gosse. Hs.(Norrala),ög.
Jfr kutte.
STREK, streke, s. strioka.
STREKA, s. strakr, strika.
STREKKTA, v, n. 1 med svårighet gå; om
nyfödda djur, små barn och rusiga karlar. Sdm.
Strekkla, id. Vm.,nk.
STRELE, m. fin vattenstråle; liten rännil.
Ög.(Ydre). Fsv. stral, m. pil. S. Bern. f. 79, v.
Birg. Upp, 1, 146; 2, 5, 50. S.S. 3, 26, 53.
Ivan 2084. S.F.S. 4, 692. Cod. A. 13, f. 102
v.; fht. strala, f.; fe. stræl, m.; ryss. strela, id.
(deraf strelétz, pilskytt); slav. strella, pil; dalm.
strilla; pol. strzala; it. strale, id.
Strela, v. a. 1 fördela i fina vattenstrålar.
Ög.(Ydre). Stril (ipf.-ä), v. n. spruta fint,
rinna i fina vattenstrålar såsom genom såll
eller durchslag. Vb.
STREN (ipf.-ä), v. n. spruta fina strålar.
"Vattna streen bothl sprutkanna. Mjölka streen genom
siln". Vb,
STRENA, f. strimma på huden, då man slår
hårdt med ris. Sdm. Ursprungliga betydelsen
har troligen varit: stråle.
STRENTA, f. 1) färskt växtskott på gran och
tall. Sdm. Ny-lađ n.? id. Dl.(Mora); 2) lång,
mager menniska; 3) storvuxet, men klenlemmadt
kreatur. Sdm. Stränta, f. toppen af ett träd.
Vm.(Norbergs s:n).
STREPA, v. a. 1 1) utströ mycket tunnt, smått
sprida. "Strepa ut säa. Strepa över".
Ög.,sm.,hl. Streppla, id. Ög.; 2) salta. Ög.,kl.;
Sträpa, strippla, id. Sm. Jfr stråi.
Sträplot, adj. n. spridt. Åland(Kökar).
STREPPE-BYTTA, s. strippa.
STRET, strät, s. sträte.
STRETA, v. n. 1 1) skrefva med benen. Allm.
Stridde, id. S.Sk.; 2) sträfva med alla krafter.
Allm. Isl. streita, anstränga sig; fn. strita, slita,
draga med ansträngning.
Stret-stav m. gärdsgårdsstaf, som på sned
stöder en annan. Sm.(Jönk:s 1.).
Stretugr, adj. svår att komma öfverens
med, omedgörlig, svår. Nk. Stretig, id. Götal.
STRETT, n. sträcka. "I ett strett". Nk. Jfr stritta.
8TREVE, s. strupe.
STRI, adj. ganska häftiig, strid. Allm. Straiđ,
id. Dl.(Mora). Fsv. striþer, stridher. Legend.
s. 65, 141. S.S. 1, 61. Spec. Virg. s. 239; fn.
striđr; d. strid.
Strida, v. n. regna stridt. Sm.,kl.
Stri-regna, v. imp. 1 id. Sm.,bl.
Stridt, adv. häftigt, fort. "Köra stridt".
Hs.(Alfta). Streigt, id. "Så streigt".
Nb.(N.Cal.).
Stri-låten el. stri·låtig, adj. motsträfvig,
ogen. Sdm.,ul.
STRI, strige, s. stryg.
STRIDA el. stri (ipf. stred el. stre), v. n. 1)
kämpa med vapen. Allm. Sträida (pr. sträidur,
pl. sträide, ipf. straid, pl. stridu, sup. stridi). G.;
striid, id. "Bätter liid än striid". Ordspr. Vb.;
2) bestrida, utföra. "Ja stre mä’et". Götal. Fsv.
striþa, stridha, strida. Legend, s. 134. S.S.
2, 112. S.F.S. 7, 226, 260. Cod. A. 27, f. 48 v.;
fn. striđa; fht. strîtan; nht. streiten; d. stride,
id. Jfr Rdq. 1, 215.
Gen·stridiger, s. gena.
STRIK, s. strek.
STRIKA, v. a. 1 göra streck (med penna,
griffel eller pensel). Fl.(Ingo). Strioka, id.
Dl.(Mora). Streka, med ett streck göra raka,
jemnlöpande linier på ett trädgårdsland, hvari plantor
sättas eller frön sås. Vg. Fn. strik, n. streck;
fn. strika, göra streck; moes. striks, m. streck:
ϰεραία.
STRIKKA, v. a. 1 sticka (strumpor o. d.). Sk.
D. strikke; nht. stricken.
STRIKK, s. mjära-strikk, sid. 441.
STRIKLING el. sträkling, m. pannkaka på
sjelspeck. G. En visstump från N.G.(F.) lyder
sålunda:
"Mann-fólka kunde kutena takä,
Kvinn-fólkä kunde sträklinga bakä;
Vör kunde takä så dä kunde däugä
Barnomä kunde labbåmä säugä,
Dä sóm lymnas yvar,
Smyrä prästins styvlar
A gåimä restin haim til mor".
STRIKLÄ UPP, s. stikla ópp.
STRIKÄ, s. strioka.
STRIL s. strele.
STRIMBEL, m. smal remsa. G. Fn. strimill;
n. strimel; d. strimmel; ns. stremel.
STRIOKA (pr. striok, pl, <i>striokum</i, ipf. strok,
pl. strukum, sup. strukjiđ), v. a. o. n. stryka;
flyga. Dl. Struuk (ipf. strauk, sup. strukkä,
struttjä). Vb.(Skellefte); struuk (ströuk, strukki),
Vb.(Löfånger): stryk (strok, strökä),
Vb.(Nordmal.); struka (ipf. strôk, konj. strôke, sup.
strûket), id. Vg. Fsv. stryka (strök, strukit). VGL.
S.S. 1, 70; fn. strjúka (strauk, strokit); d.
stryge; fht. strîchan; nht. streichen; e. strike.
Hår-strykel, m. hårband. Sm.
Sten-strykare, s. stain.
Strand-strek, -strikel, -strykel, s. strand.
Strek, n. streke, strömdrag. Vl. I andra
munarter strikkä, strika, strikå, strukk, stråk,
n., strökk, f., strök, n.; deraf stråka, v. n. 1
streka. Sm.
Streke, n. sträcka, en fortgående del af
marken, som är egenartad till sin beskaffenhet.
"Der ä ett streke på åkern, der säa laggt se.
Dä ä ett streke i änga der kalken ligger i
dagen". Nk. Jfr strete.
Strok, n. slag; dråpslag. Nk. Strök, stråk,
n. dugtigt, svårt slag. Sdm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0715.html
