Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - STRAF ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spatsera; strat, adj. välklädd; jfr d. sprade,
sprade-basse.
STRAFFESERA, s. strappser.
STRAIÐ, s. stri.
STRAJ, n. bjellertyg, bjellerting.
Vb.(Skellefte). Ströj, n. id. Vb.(Löfånger).
STRAJS, straka sej, strakning, s. strakr.
STRAKR, adj. spänd, utsträckt: rät, rak, styf.
"Föra strakt ben", icke kunna böja ena knäet.
"Dra repet strakt". Vg. Fht. strac, strah, rak,
spänd, utsträckt; mht. strac; fe. strac, sträc,
strec; nht. strack; n. strak; e. straight; d. d.
strag, id.
Strajs, adv. strax. Sk. Strajt, id. Dl.
Trakks. N.G.; tras. Vg.,ul.,hs.; tras, id.
Vg.,vl.(Elfd.),sm. (sällan brukl.) sdm. Strax
utmärker ursprungligen: raka vägen.
Straka sej, v. r. 1 hafva sträckningar (vid
illamående), känna begär att sträcka sig. Nk.
Strakning, f. sträckning i kroppen. Nk.
Streka, v. n. 1 vara stark, spänd; om
tåg. Vg.
Sträkka (ipf. strakkte, sup. strakkt), v. a.
sträcka. Hs. Fht. stracchjan, strecchan,
utsträcka (Graff 6, 741); fe, streccan.
Strakel, m. den säd, som vid kärfvarnes
bindning spilles på åkern och köres tillsamman
med hästräfsa. G. Sträkel, m. Ög.;
stråkkel, n. Nk. Jfr slave, stråk, vrase.
Strakla, v. a. 1 räfsa lösning. Sträkla i
hop. G.
Gall·strand, s. galdur.
Strand-aur, s. aur.
Strand-blomster, n. fackelros: Lythrum
Salicaria. Nk.
Strand-döing, m. lik som uppflutit vid
hafsstranden efter drunknad person. S.Hl.
Strand·vaskare, m. Sk. D. d. strand-vasker.
Jfr strand·väling.
Strand-havre, m. strandråg: Elymus
arenarius, L. Ul.(Rosl.). Sand-havre. Sk.
Strand-humla, f. en art Johannisblomster:
Hypericum quadrangulum. Dl.(Floda).
Strand-kaja, f. fiskare; skämtsamt.
Bhl.(Vikorne). Jfr sv. kaja, f. Corvus monedula.
Strand-kil, m. 1) röllika: Achillæa
Ptarmica. Nk.; 2) Aster Tripolium. Rosl.
Strand-lilja, f. Anthericum el.
Narthecium ossifragum. Sm.(Vestbo m. fl.).
Ila-gräs, n. id. Sm.(Albo).
Strand-ljung, m. klockljung; Erica
tetralix. Sm.(Vestbo).
Strand·mal, s. mal (under mala).
Strand·pikel, f. drillsr>äppa. Ö.Nk.
Strand-filä, f. Nk.
Strand-sittare, m. skärgårdskarl utan
landtbruk, som föder sig af fiske. Bhl. m. fl.
Strand-skjorå, -skjura, s. skär 4, under
skjärå.
Strand-skval, s. skvala.
Strand·strek, m. strandpipare: Charadrius
hiaticula. Hs. Strand-strykel, strand·strikel
Vb.; stränd-strikjel (stränd-stritjel),
Nb.(Ö.Cal.); strand-strytel, m. Nb.(N.Cal.);
strand·strikklå, f. id. Fl.(Öb.). S. strioka.
Strand-väling, s. val 3.
Strangera, v. a. 1 drifva på. G.
Strängera sej, v. r. 1 anstränga sig. S.Sk.
Stränggjera (ipf.-gjol), v. a. anstränga. Gb.
Strånga el. stränga, v. a. o. n. 2 hårdt ansätta.
"Dä strånger (el. stränger) inte". Ul.—sm.
Stränga, v. n. o. a. 1) tränga, vara trång,
sitta trångt. "Tröja stränger meg unner armâr".
Nk. "Böksorna stränger i skrevet". Vg.; 2)
ansätta. "Ja stränger dej inte"; om någon som
är skyldig penningar och fordringsegaren
förklarar sig eftergifven och medgörlig.
Strängera, id. Sdm. Fn. strengja.
Sträng·sätt (ipf.-ä), v. a. hårdt anstränga.
Vb. Sträng·sätta, id. Vg.
Sträng (pl.-ar), m. 1) (såsom i riksspr.)
sträng; fiolsträng; uppkastad smal och lång
sträcka af hö på slag; 2) töm. "Ji syyt no
själv stränga", jag sköter nog sjelf tömmarne.
"Giv mäg stränga!" Vb.; 3) gränslinie mellan
socknar eller större egendomar. Kl. Fsv.
strænger. ÖGL.UL.; fn. strengr; fe. strenge; fht.,
nht. strang; d. stræng; holl. streng.
Hö-sträng, m. så mycket hö, som mejas i
ett hugg eller räfsas i en sträng. Sm.
Stränga, v. a. 1 sammanrafsa hö eller
hoplägga ärter och vickor i strängar på marken
till torkning. Allm.
Stränga ópp, v. a. 1 förse med sträng eller
strängar, t. ex. en fiol. Fl.(Nl.).
Strängeska el. strängesa, f. fruntimmer
som sammanräfsar gräset till strängar.
Räffseska, f. id. Sk.
Sträng-kalv (pl. -ar), m. krokryggig och
mager kalf. G. D. d. stræng-kalv, m. "en
ung kalv, der formedelst invortes skade (i
nogle strænge eller senor, som gåe till navlen) ei
kan leve længe, og sædvanligen døer den 9:de
dag". Mlb.,DL. 562.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
