Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - STRI ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Struke, m. strykhyivel. Hs.(Db.,Bj.).
Stråke, m. Sm.
Strukk, -a, f. mindre fors, uppför hvilken
man kan ro; streke. Vb. Jfr strek.
Struku, f. liten brynsten af svart skiffer
eller tälgsten, hvarmed under slåtter lien
strykes eller hvässas. Fl.(Nl.). Sträuk-stain,
m. Nb.(Ö.Cal.); struk-sten, m. id.
Vb.(Skellefte). Är detta redskap af trä, heter det
Blässå, af sandsten sändå, f. Fl.(Nl.).
Struku el. strukå, f. liten stund. Nb.(Cal.).
Stråka, f. Åm.,jtl.; strukku, f. 1) id.; 2)
stycke väg; deraf a) hvil-strukku, s. sid. 270 a;
b) svett-strukku (svett-stroke, svaitt-strukku el.
svatt-strukku), f. en arbetsstund, som
utpressar svetten genom hård ansträngning. Vb.
N. struku, f. rad; lång tid.
Strukä, f. de lösa stänger, som vid
byggnad läggas från marken upp till väggen, och
på hvilka timmerstockarne upphalas. Nk.
Stryk, m. smörgås. Sm.,kl.
Strykare, m. kringvandrande person,
landsstrykare. Allm.
Stryk-band, n. band, hvarmed det
uppstrukna håret fästes under bindmösssan.
Vb.—-ul. Struk-band, n. id. Vb. D. d. strygbånd.
Strykel 1, m. hårband. Sm.
Strykel 2, m. slyngel, lymmel; en som
stryker omkring. Sm. Striker, m. id.
Hs.(Db.). I förtroligt tal stryker, m. Allm.
Strȳk-foll, adj. i hög grad drucken.
Fl.(GK.,NK.).
Stryk-spån, m. tunn sticka med påfästad
läderrem, hvarmed liar hvässas. Ög.,sm.
Stry(g)-spån. m. S Sk.; stryk-stikka, f. Sm.;
hrättje-stikka, f. Hs.; hvispe-stikka, f. id.
Ög.(Ydre).
Stråk 1, n. 1) efterräfs efter skörden.
Sdm.(Ö. Rek.). Stråkel, m. id. Vm.,nk. I andra
munarter strakel, stråkkel, slave, vrase. 2)
oredig och trasig halm. Sdm.; 3) körning ett
hvarf öfver åkern med åkerharf. Ul.; 5)
laggrand, hvari ett träkärls botten insättes; räffla.
Vb.(Ume). Strokk, m. id.; deraf lagg-strokk,
n. redskapet, hvarmed denna lagg-rand göres.
Fl.(Nl.); 5) trase att aftorka skodon med.
Sko·stråk, n. Bl.; sko-stråg, n. id. Sk.
Stråk 2, s. streke, strok, stròk 1.
Stråka 1, v. a. 1 tvärplöja vid kanten af
en åker, köra vinterfåror för vattnets aflopp;
deraf stråka·fåra, f. Kl.,bl.
Stråka 2, f. piska. Fl.(Sjundeå).
Stråka 3, s. strek, här ofvan.
Stråk·bótten, m. träbeläggning i bottnen
af en strömfåra för att hindra vattnets
utskärning. Sm.
Stråk-lapp, m. 1) klacklapp på skodon.
Ög.,sm. Struk-lapp, m. Vg.; 2) skinnlapp,
hvarmed becktråd gnides. Ög.
Strök 1, n. 1) stråk, stråkande af folk; 2)
stråkväg; 3) slyna, lättfärdigt fruntimmer. Vl.
Stråk, n. id.; deraf stråka, v. n. uppföra sig
oanständigt. "Ho stråkar, dä stråket!" Sm.
Strök 2, s. strek, strok.
Vi(d)-struken, s. vid.
Gåll-streppaÍ, s. galdur.
Streppe-bytta (el. streppe-bötta), f. en med
handtag (stärt) försedd mjölkbytta, hvari (i
synnerhet fåren) mjölkas. Sk.,hl.
Stripp·byttä, strippä, f. mjölkbytta. G.; stripp, m.
Sk.(Frosta); sträppa, f. Sk.(Allerum i Lugg.).
N.,d. strippe, liten träspann.
Strippe-grebba, f. liten flicka, som
mjölkar fåren. Sk.(Ox.).
Stritta, 2, f. mindre spruta. Fl.(Ingo).
Strittå, f. strit, liten grön gräshoppa:
Cicada; deraf mjölk-strittå, skyr-strittå, f.
S.G.; mjölk-stritta, f. Mellersta G. S. skyr 2.
Strut, m. liten vattenstråle. Dl.(Mora).
Strūt (ipf.-ä), v. n. spruta fint. "Vattnä
strutä på mä". Vb.
Strutta 1, v. n. 1 1) gå med en
framåtstupande, stapplande och stötande gång. Sveal.,
äfven i Götal.; 2) hoppa omkring; (om
halfklädda barn). Vg.; 3) hoppa; om vagn då
man på stenig väg åker fort. Sdm.
Strutta 2, f. liten flicka, som hoppar
omkring. Sm.
Strutt, strutter, m. liten gosse; litet barn.
Sm.,vg.
Strännt, m. 1) vattenstråle af kort
varaktighet. Nk. Strännt, n. ojämn urin-gång. Ög.;
3) något segt tänjbart ämne. Nk.
Strännta, v. n. 1 spruta fram skoftals i
fina strålar; låta något småningom, men med
fart framrinna, t. ex. om urin. Ög. D. d.
strente, strinte.
Strätta 1. v. a. o. n. 1 1) sqvätta, spruta
hastigt fram ur ett hål. Götal.; 2) paullatim
mingere. Vg.(Skarab.); 3) hafva utsot; om
små barn. Sm. Nht. dial. (Nassau) stritzen,
v. n. "spritzen, besonders von dünnen
leibesöffnung und vom urin bei menschen und thieren
gebraucht" (Kehrein 1, 397); schwab, stritzen,
v. n. spruta (Schmid, 514).
Strätta 2, f. Angelica sylvestris.
Benämningen deraf att den tjoeka stjelken användes
till små sprutor; barnleksak. Vg.
Björn-pipor, f. pl., björn-stut, m. Vl.; myr-stut, m. id.
Jtl. I andra munarter skvättor, tjuton,
änga·pipor, änga-tutor. Nht. dial. (Schwaben)
stritze, f. liten spruta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
