Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- M
- MED ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MED-VINDIG, adj. i. q. med-bärlig. Sm.
MED-VÄNNING, mä-vänning, m. årsgammal
kalf, som först vänjes att följa med boskapen i
bet. Vg.
MED-YNKSAM, adj. medömksam,
medlidande. S. Sk.
Med-ynksamhet, f. medömkan. S. Sk.
MEE, meg, mega, megahus, mege, megebord,
megel, s. miga.
ME-FULL, s. me 3.
MEGEN, adj. rik, förmögen. Hs. (Bj.). Fn.
megn (smdr. af meginn), adj. mägtig, stark; af
mega, magta, kunna, förmå.
MEGRA, (pl.-ror), f. smalt ställe på ojämnt
spunnet garn. Sdm.,vm.
Megrug, adj. ojämn, dåligt spunnen.
”Megrugt garn”. Sm. Majgri(g), id. ”Dä jär
majgrit”. G. Hs. mikerig, id.; mikern, v. n.
spinna alltför fint och ojämnt. (Schambach, 135).
ME-GJOL, f. linning på byxor. ‴Vattnet sto
mej te megjola”. Ög.
MEIS, (pl.-ar), m. 1) korg; en träram lämpad
efter ryggen, med tillbehör af yglor och snören,
hvari innevånarne i nordliga Sverige bära bördor,
ofta rätt tunga, t. ex. en half tunna spannemål
på ryggen. Vb.,jtl.,fl.(GK.,K.). Mes (pl.-er), m. a)
id. Vb.,jtl.,v.,dl.,vl.,åm.,hs.; b) fiskkasse. Meison,
f. def. Fl. (Qv.). Mäs, m. id. Kl.; 2) en börda af
72 stycken näfver af 3 alnars längd och 1 alns
bredd eller om de äro undermåliga förses de med
tillägg af andra så att nämnda yta betäckes;
deraf mått för näfver. Vb. Mes, m. id. Åm.,hj.
Fn. meiss, m. korg; n. meis, f. & m.; fht. meisa,
f. sarcina, in qua portantur cibi et alia. (Graff
2, 874); mht. meise, f.; fsax. mésa, f. id.; swz.
mêse, f. ”brett mit drey tragriemen, das man am
rücken trägt und woranf man allerley anfbindet”
(Stalder 2, 205); rhæt. maissa, f.; bay. mais, f.
id.; lapp. maisa, börda, maisotet, v. n. taga
bördan på ryggen; ir. maois, f. ”a pack or bag: a
land of basket”; maois-eisg, fiskkorg; cy. mwys,
f. brödkorg.
BöL-mes, m. korg med vidsittande bågar
att bära bördor uti. Hs. (Ljusdal). Bel-mes,
m. Hs. (Db.); bak-meis, m. Jtl.
Klöv-meis, m. vidjekorg, hvari saker
läggas på hästrygg vid klöfjande. Jtl. Mjässa
(pl.-sur), f. id. Ö. Dl.
MEJA, mäja, v. n., badda; om solens
upptinande verkan under vintern och början af våren.
”Solen mejar”. Kl. D. d. meise, id. Deraf
dagsmäja, dameja, q. v.
MEJA, s. mä, mäa.
MEK 1, n. afund. ”Ha mek på”, afundas. Bl.
(Gemshögs s:n). Jfr. meas.
MEK 2, n. fleper, mes, stackare; en som är
utan kraft och ej karlavulen; talar qvinligt, ej
vågar säga rent nt. Allm. ”Dä ä ett mek; han
talar sóm ett mähä”. Sdm. (Ornö). I andra
landskaper meker, mjäk, mjäker, mjåk, m. Jfr
sv. mjuk, adj.; e. meek, mjuk, svag.
Meka, v. n. 1 ej vara karlavulen, ej tala
manligt; bära sig ömkligt åt. Vm.,ög.
Mjäka, id. Nk.—sm. D. d. mege, mæge.
Mekig, adj. qvinlig, omanlig i later och
enkannerligen i tal. ”Han talar så mekigt”.
Sdm. Mjäkuger. ”Han talar så mjäkut, så dä
ä änna skam te hör’an”. Nk. I andra
landskaper säges mjäkig.
MEKJÄ, v. n. 1 gråta; om barn. G. Jfr
meka.
MEKK, s. mäkk.
MEKKLA, v. n. 1) göra så godt man kan;
försöka. ”Han mekklar mä’et”; 2) medla. ”Han
mekkladc dem emellan”. Sm.; 3) krångla. Hs
(Db.).
Mekklare, m. 1) medlare. Sm.; 2)
krångclmakare. Hs. (Db.).
MEKKRÄ, s. mäkrä.
MEKS-MASSA, f. Michaelis-messa. Gamla
meksmässa, Michaelisdag. Nya meksmässa, den
24 oktober. Nk.
MEL, meldrösa, meled, melgröd, melpap,
melstöt, s. mala.
MELA-SKÅV, n. mellanstund. Vb.
MELA-VÄG, m. mellanväg, en väg som löper
mellan tvenne andra. Vb. S. väg.
MELLA-LAG, n. mellangift. Hs. (Bj.).
MELLA·ANN, s. and 2.
MELLAN-BETE, n. tiden mellan tvenne mål. Sm.
MELLAN-MIL. f. rem, som är fästad mellan
begge betslen för att sammanhålla hästarne då
man kör. Sm.
MELLAN-SÄTE, n. mellanbottcn i sko. Sm.
MELLA-SKTFTA, f. def. tiden mellan förra och
senare färden till fäbovallen om soramaren, d. ä.
omkring den 1 augusti. För-skifta, f. tiden då
den förra färden med kreaturen till fäbovallen
eger rum, d. ä. i juni månad. Ser-skifta, f.
tiden då den senare färden dit företages, d. ä
omkring Bartholomæidagen (den 24 augusti).
Hs. (Db.,Bj.) Fn. skipt, förändring.
MELLEMST, adj. mellerst; som är
midtemellan flera, vanligast tre föremål. ”Hans
mellemste dotter”. S. Sk. D. mellemst.
MELLING, m. det finger som är närmast
lillfingret. Vb. (Nordmal.). Gull-fingret, n. def.
id. Benämningen deraf att förlofningsringen bäres
derpå. Vb.
MELLóM-STIKKE, n. mellanstycke, ett stycke
som är mellan två andra. ”Mellómstikket av
fisken”. S. Sk. D. mellanstykke.
MELLRA, s. mya.
MELK, melka, s. milk.
MELT, s. milte.
MELUNG, melong, adj. medelmåttig. Vb.
(Nysätra).
MELÄ, s. mäla 1, 2.
MENAS, v. d. 1 retas, (med små barn). Kl.
Mienas, reta, förarga. Ö. Dl. Jfr meas.
MEN-FÖR, s. majn.
MENNISKE (hårdt k) n. menniska. Hl. Fsv.
mænniskia, f. S.S. 1, 2. 16.; fn. menneskja, f.; n.
menneskje, m. & n.; d. menneske, n.; nht. mensch,
m.; fe. mennisc; skr. mânus`ja , m.
MEOG, s. me 3.
MEN-SPJÄR, men-vis, s. majn.
MER AFTAN, m. midaftansmat; liten måltid
mellan middag och qväll. Sk.,bl. Merafta. Vl.,
vg.,ög. N. mærafta, id. Jfr fn. meðr aptan,
kl. 6.
MEKLA, s, myra 2.
ME-RANN, s. med.
MERLING (pl-ar) m. mindre repstump, eg.
af ett snöre. Kl.,bl. Nfris. merlijne, tåg, streck;
holl. marling, merling, marlijn; d. merling,
mærling, merle, tunnt streck, segelgarn till att sno
om ändan af tågverk på fartyg; ns. marellinen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0466.html
