Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - MES ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
marlinen, id,; holl. marren, maren, mérren, v. a.
binda, fastbinda i fht. marrjan, merren, v. a.
hindra.
MES 1 (p).-ar), m. 1) eg. rädd stackare.
Riksspr.; 2) oskicklig senfärdig menniska i sina
göromål. Vb.,sm.
Knåpa-mes, s. sid. 340 b.
Meis, v. n. 1 vara sölig. Han går å
meisar”. Fl. (Öb.).
Meskér, adj. pjåkig, långsam i arbete. Hs.
(Bj.).
Påta-mes, s. påta.
Hvit-mese, f. skum af ostvassle. Åm.
Gvit-messe (def. — messo), f. Hs. (Db.).
Froð-mysu, f. id. Dl.; mess-froa. f. Hs.
Mysu-smyr, n. vässle hopkokad till mos
eller smör. Dl. (Elfd.). Myswsmör, n. Dl.
(Mora); miss-smör, n. Dl. (Malung); mese-smör,
n. Mp.; mess-smör, n. id. Hs. N. mysesmør,
mysusmør; lapp. missa-kribmo, id.
Mysu-smörs-wóst, m. ost af
sammankokad ostvassle. Dl. (Våmh.). Mess-smörs-ost,
m. Hs.; mysu-wóst, m. Dl. (Mora); mes-ost, m.
id. Vb.,ög.; ost-mysja, f. id. Ul. N. myse-ost.
Öl-mysu, f. ölost. Dl. (Elfd.).
Mes hätta, f. en fogel af messlägtet:
Parus palustris. Bhl.
Mässe-vin, n. vin som begagnas vid den
hel. nattvarden. Sk.,hl. D. d. messeviin; fe.
mæsse-vin.
Mäss-kallär, m. pl. kyrkofolk. Ö. Dl.
Mäss-kjol, m. söndagskjortel. Dl. (Elfd.).
Mäss-måL n. den del af gudstjensten, som
infaller sedan presten gått för altaret och före
predikans slut. Liksom det i allmänhet anses
syndigt att företaga något under gudstjensten,
(i synnerhet supa, svärja, spela), så hålles det
för att vara desto straffvärdare, då det sker
”under sjelfva mäss-måle”. Ul.
Metare-dagen, m. Kristi himmelsfärdsdag,
vid hvilken tid man med framgång börjar
meta. Kl. (Ryssby s:n).
Metar-täfsa, f. liten kälke, vanligen med
låda att lägga fisk i och sitta på vid vintermöte,
samt med tillhjelp af tvenne pikar fortskaffa
sig på emellan isvakarna. Sdm. (Björkvik).
Met-mark, s. mark 1.
Met-mat, m. bete, hvarmed kräftor
fångas. Nk.
Midt-åta-väg, m. genväg. Ög.
Mege, —n, m. 1) penis; i synnerhet hos
tjurar eller hästar. Vm.,sdm.,nk.,ög.,vl.,sm. Meg,
m.; deraf tjur-meg, elg-meg, Nk.; mige, m.
G.,hl.; megje, m. Dls.; megje, mee, m. Sm.;
mie, mi. Sk.,bl.; mega<i></i>, m. Fl. (GK., K., P.);
mjega, m. id. Fl. (Nl.); deraf tjuramege,
Sdm.,nk.; tjurmege, Vg.; tjuramee, Sm.;
tjumie, tjurami, Sk.,bl.; 2) stackare, usling;
skällsord. ”Din mege”! Vl.,nk.,sdm. N. migje,
m. penis tauri vel equi; d. d. mie, tyremie.
Mege-bórk, m. pisspotta. Vl. Ns.
miepott. (B. W. B. 3, 159).
Megel, m. eg lägre afsats på golfvet
bakom nötboskapen i ko- eller oxstall, hvari piss
och dynga falla och hvarifrån de dagligen
utskottas på gödselstaden. Vl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
