Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- K
- KAL ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kalv-sta’n, m. def. hinnan (uterus) kring en
ofödd kalf. Kl. (Stranda), ul. Jfr fölsta’n.
Kalv-stinn, adj. drägtig; om ko,
då drägtigheten i yttre måtto blifver synlig. Nk.
Kalv-tung, adj. i. q. kalvstinn. Nk. N.
kalvtung.
Kalvug, adj. som har en frånskiljbar
vedcylinder (”kalv”) omkring kärnan; om ett löst
trä. Hs. (Db.).
KALV 2, m., bejn-kalv, en, m. vad. Fl. (Ingo).
Ben-kalv (pl. -ar), m. id. Hs. Fsv. kalfvi, m.
vad. S.F.S. 5, 52; n. kalv; d. d. kall el. kalle;
e. calf (of the leg); gael. calpa, m. id.;
calpannach, adj. som har tjocka vador. Jfr skr. ćala,
adj. slapp, lös, dallrande.
KAL-VARP, s. varp 1.
KAMM (pl. -ar), m. 1) eg. kam. Kammb. DL.,
g., fl. (Nl.); kåmm. Sm., kl., sk. Kämp, id. Nb. (Ö.
Cal.); 2) kroppås, öfversta spetsen på ett kyrktak.
Vb.,hs.,ög.,vg.,fl. Kammb, kyrkkammb. Dl.; 3)
pl. kammar: Geranium cicutarium. Sk. Fsv.
kamber, m. a) kam. S. Bern. f. 81; b) tuppkam.
S.F.S. 4, 306; c) takås, ryggås. VGL.; deraf
kyrkiokamber, m. Sv. Pr. L. XX, s. 253; fn. kambr,
kam; n. kamb; fht. kamp, champo, m. (Graff 4,
403); mht. kamp, kam, m., kambe, f. (Ben. 1,
783); kärnt. kamp, m. (Lexer, 154); fe. camb; e.
comb; e. dial. kaam; skot. kaim, id.; skr.
kankata, kam.
Gred-kamm, m. eg. red-kam; redskap, hvari
väf-varpets pasmar och trådar inläggas för att
redigt och otrassladt omläggas väfbommen. Vb.
Gre-kamm, m. id. Hs. Jfr grejd.
Kamm-bräder, f. pl. bräder, som täcka
kroppåsen. Vg.
Kamm-foder, n. 1) kamfodral. Sm.
Kammfor, n. id. Vb.; 2) plånbok. Hl.
Kamm-äksing (pl. -ar), m. Cynosurus
cristatus. Wahlenb., Fl. Suec.
Kämme-kamm, komme-komm, m. fin hår-kam.
Sk.
Kämla (pl. -lor), f. kardad och hoprullad
ulltapp; flera ullkardor sammanlagda. Ög.,sm.,kl.,
bl. Kämmner, f. pl. Kl. Kämme (pl. -r), f.
kardad ull. Sm., kl. En sådan ulltapp af 10—12
kardor kallas katt, m. Sk.
Kämma (pl. -mor), f. famn hö, som bäres i
famnen; ett fång hö, som man räfsar ihop
(”kämmar ihop”) och tager med ena handen och
räfsan. Hö-kamma. Kl.,dls.,vm.,sdm. Kämmla
(pl. -lor), f. id. Vg. Kammba (pl. -bur), f. så
mycket hö som bäres med räfsan till höhässjan;
ungefär 2 pund. 24 kammbur utgöra ett
enbettslass. Dl. (Elfd.). Kämmba (pl. -bor), f. id. Dl.
(Särna); Kjams, m. famnfull; så mycket (t.
ex. af hö eller halm), som famnen inrymmer.
Hs.(Db., Bj.). N. kjemba, f. knippa hö.
Kämma, v. a. 2 kamma. Bhl.,kl. sk,,hl.,bl.
Kämba el. kåmma, Sm.; kämmba, Dl.; keemm
el. käämm (ipf., -ä), Vb.; kåmma (ipf. kämmde,
sup. kämmt), Ög.; kammba, id. Fl. (Nl.). Fsv.
kæmba, v. a. kamma. S.F.S. 5, 87, 524; fn.
kemba; d. kjæmme, kæmme; n. kjemba; fht.
kampjan; mht. kemmen, kemben; nht. kämnen;
fe. cemban (Älfr. gr. 28); e. comb; e. dial. kem
(Craven 1, 260); lt. comere, id.
Kämmba, v. a. 1 draga tillsammans hö (till
höhässjan). ”Du ska kämmba ena kammba”.
Dl. (Elfd.). Kjamsa i hop, v. a. räfsa ihop
(hö). Sdm. Kjamsa i hop, v. a. hastigt
hopsamla i famnen (t. ex. hö, halm)). Famsa i hop,
id. Hs. (Db;). Kämsa, v. a. 1 hopsamla hö på
ängen genom hackande med räfsa framför ena
foten, med hvilken man skjuter på. Ul.
Kämmba i hop, v. a. 1 hyfla kam på bräder
till golfläggning. G.
Raid-kammb, m. kam som brukas i en väf,
hvari väfvarpets pasmar och trådar läggas för
att redigt och otrassladt omläggas väfbommen.
G. Jfr gredkamm.
Re-kåmm, ree-komm, ree-kåmm, m. grof kam
att reda ut håret med. Sk. Släng-kamm, m.
Ul.,sdm.; släng-kåmm, m. id. Öl.
KAMM el. kåmm, adj. 1) bråd, brådskande.
”Den kåmma tiden stundar”. ”Hava kammt eller
kåmmt óm”, hafva brådtom. ”Ja har kåmmt om
tid. Kåmmaste ti(d)en ä ve bergsla”. Sm.,kl.
”Ja har så kåmmet. Dä ä så kåmmt”. Sm.,kl.
ög.; 2) angelägen. ”Dä ä kåmmare att göra dä
än ett annat”. Sm. Fsv. kamber, adj. bråd,
brådskande: ”præster later sik annat kamære vara;
nu later præster sæ kamære bondæ æn barn”.
Sm. Kb. 9: 2. Ordet är troligen befryndadt med
kam, ipf. kom, Dl. Jfr n. kjem el. kjøm, adj.
kommande; deraf snarkjem, seinkjem.
Kamma sig, v. r. 1 skynda sig. Sm.
Kåmmt, adv. brådt, brådtom. ”Ja har kåmmt
óm tid. Inte har du så kåmmt?” Kl.,öl.,sm.
KAMMAR-KÄRRING (pl. -ar), f. värdinna; en
af de qvinnor, som vid bröllop eller graföl böra
ega tillsyn öfver det i skafferiet förvarade
matförrådet. Hs. (Db., Bj.).
KAMMERS, n. liten, kammare bredvid stugan.
Sk.,hl. Kammars, id. Bhl. Deraf kiste-kammers,
n. kistekammare, kammare der kistorna med
kläder förvaras. Sk. Fsv. kamare, kammar, m.
kammar. S.S. 1, 32; deraf kammara-mæstare, m.
kammarherre. S.Bern., 113:. ”kammara mæstara enna
iomfru domicilla keysarins domiciani syster dotter”;
kammenær (kæmmenær), m. kammarherre. St.
Rimkr. s. 19. Fr. af N. 412; slapakamar, m.
sofkammare. S.S. 4 (Alex. M.) [fe. slæp, m. sömn;
fht. slapan, v. n. sofva; fsax. slapan; ffris.
slepa; moes. slepan; nht. schlafen, id.];
sompnkammare, m. sofrum, sängkammare. Ul.;
sængha-kamare, sanghia-kamare, m. id. S.S. 2, 168, 180;
fht. chamara, f. kammare (Graff 4, 400); mht.
kamere, kamer, f. a) sofkammare; skattkammare
(Ben. 1, 782); nht. kammer; d. d. kommers, n.
kammare, litet rum; ny isl. kamers, n. id.; it.
chiambra; fr. chambre; lt. camera, camara, f.
hvalf i en kammare; gr. <i><b>ϰαμάρα</</b>i>, f.
KAMP 1, m. stort och jämnt fält, slätt. Ög.
(Fornås i Gullbergs h.). Kampen, m. def.
namnet på en slätt nära Linköping. Nfris. kamp, m.
”ein für sich liegendes stück land oder feld”
(Outz., 153); ns. kamp, m. inhägnadt fält
(Schambach, 96. B. W. B. 2, 731); holl. kamp, m. fält,
åker; gr. ϰάμπος planities, locus planus (enl.
Hesychius; ϰάμπος, ἱππόδρομος, Σιϰελοὶ
ϰάμπειος δρόμος) lat. campus, m. jämnt, slätt
land, slätt; deraf campicursio, f. velitatio militum;
it. campo, slätt; frans. champ, id. Såsom härmed
beslägtade ord äro kamp 2 med dess ättlingar.
KAMP 2, m. 1) stridh Riksspr.; 2) täflan, kapp.
”Ria i kamp, springa kamp, springa i kamp”.
Ög., sm. Fsv. kamp, m. strid, kamp. ÖGL. S.F.S.
5, 78; kapp, n. täflan. Alex. M. v. 2483; fn.
kapp, n. täflan, strid; fe. camp, m. id.; fht. champ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0335.html
