Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - KAM ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kamp; nht. kampf, m. strid, envig, är möjligen
samma ord som kamp 1. På samma sätt i lt.
arena (af area, f. fri, öppen plats), f. strid (Flor.
4: 2, 18); campi-doctor, m. exercermästare.
Vegetius. I tyskan utmarker feld både fält och
strid, likasom vi säga: draga i fält, hemma och i
fält.
Kampa, v. n. 1 1) springa eller rida, i kapp.
”Kóm ska vi kampa bórt te grinna!” Ög.,sm.;
2) täfla, kappas. Ög. Kampas, v. d. 1 kappas,
täfla. Sm.,bl. Kämpas, Sm.,vg.,nk.; kämpäs,
G.; käppas, Hs., nk.; käppäs (ipf. -ä), Vb., jtL;
kåppas, id. Dl. (Mora). Kappas, v. d. 1 1)
eg. täfla. Riksspr.; 2) slås. Sm. (Vestbo). Fsv.
kæmpa, kampa, v. n. kämpa, strida. S.F.S.
5, 75; fht. kamfjan, chemfan, id. (Graff 4, 406);
fe. campjan (Beda 1, 15); mht. kempfen, id.;
fn. keppa, täfla; mlat. campire, strida.
Kapp-hane, m. 1) eg. stridslysten tupp;
2) öfvermodig menniska, som vill göra sig till
och väsnar. Sk. (N. Åsbo, Frosta, Ing.).
Påkkhane, m. id. Sk. (Ox., Skytts h.). Holl.
kamphaan, id.
Kapp-hågg, n. huggning i kapp. Vb.
Kampajti, adj. 1) mycket stark; modig; 2)
stursk. Bl. Kämpen, adj. stark, frodig.; om barn.
Hl. (Breared).
Kämpa-säd, f. råg och hafre, som sås
blandade och växa tillsamman på en och samma
åker; tros växa bättre, varande liksom i kamp
(täflan) att blifva högst. Vg. Kamp-sä(d), f.
id. Ög.
Kämpe, m. 1) eg. kämpe. Riksspr. Fsv.
kæmpe, m. heros, athleta. S.S. 1, 14, 29. Alex.
M. S. Marg. s. 62; fn. kempa, f.; d. kjæmpe,
m.; fht. kamfo, kamfjo, m. (Graff 4, 467); nht.
kämpfer; fe. cæmpa; holl. kamper; mtl. campio,
m. id.; 2) Plantago major. Kämpe-gräs, n. id.
Nk. N. kjempe, kampe, kampe-gräs.
Bruks-kamp, m. häst som nyttjas vid ett
järnbruk. Vl.
Hu(d)-kamp, -en, m. gammal häst, som är
färdig att dödas och flås. Vg. Rakkare-kamp,
m. id. Sdm.
Hue-slags-kamp, -en, m. dålig häst, som
blott duger till att genom slag på hufvudet
döda. Vg. (Vadsbo). Ut-slags-kamp, m. id. Vm.
Hue-slags-kula, -n , f. id. Vg. (Vadsbo), jfr
ankargula, guler.
Kamp-krakå, f. hästkrake, gammal häst.
Sdm. Jfr krake.
Kamp-gula el. kampgulä, f. gammal häst.
Sdm. Jfr gule, kula, ankargula.
Spatt-kamp, m. gammal häst, som har spatt.
Vg. (Skarab.).
Kamp-löv, n. afqvistadt löf (till foder åt
kreatur). Hs.
Kana (pl. -nor), f. 1) spån efter knif;
tvärspån; hyfvelspån. Nb. (Ö. Cal.), gstr.,hs.,ög.
Kana, m. Vb.,mp.; karna, f. id. Vb. (Nordmaling);
kanu el. kano (pl. -r), fl. (Nb., Öb.); kåna, Kl.
(Stranda), sm. (Östra h.); 2) snöflinga, som
faller då luften är mild. Snökana, snökåna, f. Sm.
(Östbo, Östra h.).
Hyvel-kana, hövel-kana, f. hyfvelspån. Sdm.,
Ög.,kl. (Stranda), sm. (S. Vedbo). Hyvelkåna,
f. id. Kl. (Stranda).
Kanu-bakka, m. spånbacke. Fl. (Nl.).
Kanu-röte, n. multnade spånor efter
vedhuggning; spånmylla. Fl. (Ingo). S. röte.
Gull-kana, f. genom tryckning uppkommen
spricka åt alla håll på svag is. Ög.
Kana, f. 1) isbana, skrillbana. ”Slå kana,
stryka kana, åka kana”. Allm. i Svea och
Göta land. 2) ett slags böss-pipa med en platt
bana på öfre delen långs sigtlinien. Sdm.
Kan-is, m. is der man kan slå kana. Vg.
Kane-före, n. slädföre. Sk. D. kaneføre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
