Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- G
- GRE ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grest, a) id.; b) gles: α) om skog, der det är
långt emellan träden. Vb.,mp. Grist, grisst, id.
Dl. (Elfd.), hs., (Db.), ul. Glis, id. Ul. (Rosl.);
β) om väfnad. Mp. Gristot el. grist (n. grisst),
id. Fl. (Nl.). Gristot el. gristin, id. Fl. (Öb.);
c) sällsynt. ”Hä jär grest mela tókkna kara”,
det är ondt om (brist på) sådana män. Vb. Fn.
grisinn, adj. otät, tunn; n. grisen, gresen, id.
Björn Hald. anser att grisinn bör härledas af
gras, n, gräs, hvilket icke synes vara troligt, utan
snarare af fn. greina, v. a. dela, åtskilja; jfr fn.
glidna, att åtskiljas; glidsa, divaricatus.
Greis-tand, m. gigeltand. Dl.
Grestna el. gristnä, v. n. 1 gistna; börja vara
otät; om kärl, Åm. Grestän (ipf. grestnä). Vb.
Grästnä. Mp.
Grisu, f. spricka, liten rand. Fl. (Ingo).
GREVAR, tant. pl. qvarlefvor af smält talg och
ister. Riksspr. Gröjvar, m. pl. Bl. (Mörums s:n).
Gråivan, id. Fl. (Öb.). I Vb. förekommer ordet
i sg. grev, m. qvarlefva efter smält talg;
användes som sofvel till potäter eller bröd. D. grever,
tæellegrever, pl. qvarlefvor efter smält talg; fe.
garevan; ns. greeven (Schütze 2, 66), greven, pl.
(B. W. B. 2, 541); nht. grieben, griefen, greifen,
pl.; nassau griebe, greibe, kriewe, kreiwe, f.
(Kehrein 1, 173); bay. griebm, groibm, gruibm,
m. (Schm. 2, 99); fht. griupo, griebo, m. (Graff
4, 310); mht. griebe, m. id. (Ben. 1, 569). Roten
är troligen det förlorade starka verbet griuban
(gráub, grubun), pigere, coquere, som af Grimm
(gr. 3, 987) uppställes.
GREVE (def. grevän), m. eg. grefve. Ordet
brukas för att uttrycka värdet, dugligheten,
märkvärdigheten af något. ”Hä var grevän”, det var
märkvärdigt. ”Grevän te kar!” dugtig karl.
”Grevän så gódt! hvad det är godt! ”Grevän så väl
gjordt! det är rigtigt väl gjordt. Vb. Fsv.
grewe, grefwe, græfve, m. a) föreståndare; deraf
stupogrefve, stupugrevi, stupogreffwe, m. en
stadsbetjent, som hade inseende öfver verkställigheten
af straff och tillika var fångvaktare. Biærk. R.
S.S. 1, 76, 258; 2, 34; 3, 85. S.F.S. 4, 519.
Sv. Pr. K. f. 103. Cod. A. 27, f. 267: ”mz
helfuitis stupugrewom”; b) anförare, krigsanförare;
deraf hærgræfve, m. S.F.S. 7, 27; c) grefve.
S.S. 1, 34; 2, 33; deraf margrefve (margreffue), m.
markgrefve, konungslig domare öfver ett gränsland.
S.F.S. 5, 31; undigrefve (undhegreffue), m.
undergrefve, underanförare. S.S. 2, 33; fn. greifi, m.
höfding (öfver stad eller visst landsområde). Olafs
saga hins Helga. (Heimskringla. Havniæ 1778.
Tom. 2, s. 14); fht. grafo, grafio, m. præses,
tribunus, princeps militiæ, procurator, comes (Graff
4, 313); mht. gräve, m. grefve, högre verldslig
domare, föreständare öfverhufvud (Ben. 1, 567);
fe. gerêfa; ffris. grêva. Ordets härledning osäker.
Grimm anser att fht. grâfo, är smdr. af giravo,
af fht. râvo, râfo, m. bjelke, måhända äfven hus
(jfr fn. ræfr, n. tak) och eg. betydt kamrat,
stallbroder.
GREVJA, grevning, s. gräva
GRIFT, m. benrangel. ”Han ä mager som en
grift. Efter sin sjukdom så(g) han ut som en
grift”. Bl. Ns. rifft, id.: ”he is so mager als een
rifft” (Richey, 210); rif, rift, id. (B. W. B.
3, 489); nht. rippe, refben; deraf gerippe,
benrangel. Jfr fsv. rif el. riff, n. a) refben. S.S.
1, 270. Sv. Pr. K. f. 34, 40. Didr. af B. 181: 18.
Tref. tidh., f. 187; b) spant; de trän som, lika
refben, gå från ett fartygs köl uppåt sidorna. GL.;
fn. rif. n. refben.
GRILLA, v. n. 1 hafva griller, underliga,
inbillade föreställningar: vanas species sibi fingere. Sm.
Grillär (ipf. grillrä), v. n. 1) grubbla, ej hafva
reda på. ”Hä grillrä för’n”, det sväfvade oredigt
i tankarne för honom; 2) prata oförståndigt, prata
tok, ej vara rätt vid sina sinnen. Vb. Af nht.
grillen, f. pl. griller; isl. grillur, f. pl. id. N.
grilla, v. n. hafva griller.
Grillra, adj. grubblande. Nb. (Råne). N.
grillut.
Grills-kótte, m. tokig, befängd menniska.
Dl. (Lima). S. kutte.
GRIMA 1, f. i sammans. lammagrima el.
låmmagrima (pl. -mer), f. stekt fårhufvud. Sk.,hl.,bl.
D. dial. lammegrimer.
GRIMA 2 (pl. grimor el. grimer), f. fläck eller
smutsstreck i ansigtet. ”Dä va en räli grima du
har i synen”. Sk. N. grima, f. fläck eller streck, i
synnerhet i ansigtet; d. grime, id.; fsv. grima, f. mask
för ansigtet; deraf grimu maþer, m. eg. maskerad
person; skogsröfvare. VGL.; fn. grima, f. a) mask
(för ansigtet); b) hjelm; grimu-madr, m. karl,
som har mask eller hjelm på sig; holl. grins,
grijns, f. mask (för ansigtet); fe. grima, f. id.;
nfris. grime, mask, mörka streck i ansigtet, som
vanställa utseendet; ns. grimmeln, v. n. blifva
smutsig, förlora sin rätta färg (Richey 80);
grimmeln, begrimmeln, v. n. id. (Schütze 2, 67). Utan
tvifvel har såsom stamord hos oss funnits ett verb
grima, v. a. orena, smutsa ner: inquinare, hvilket
äfven af Serenius anföres, men af mig är ohördt.
Jfr o. d. to grime, ”to mark or daub with soot”
(Brockets gloss., s. 86); gl. d. grime, v. a.
svärta, göra svart (Moths Ordb.); holl. begriemen, id.
S. lipa i grimm, liper-i-grimm.
Grima, f. get som i pannan är tecknad med
svarta strimmor. Hs.
Grimgeta, f. ett getnamn, utmärkande en
sådan get, som är strimlig i hufvudet. Sådana
getter hållas för mycket goda och merändels är
bjällgeten, af detta slag. Jtl. Jfr Dyb., Sv.
Vallv. I fn. är grimr, m. namn på en bock.
Dropl. Sag. 1. 32 kap.: ”hafr vârn kalla þær
Grim, ok er honum brynnt i skjólunni”.
Grlmig, grimmig, adj. 1) smutsig, brokig af
smuts i ansigtet; 2) brokig i hufvudet; om
boskap, som har hvita ränder i hufvudet. Ordet
allmänt i hela landet. Formerna omvexla.
Grimig, Vb.,vl.,vg.; grimug, Hs.; grimmig,
grimlig, grimsig, Kl.; grimlig, grimlet,
grimmeter, grimlog, grillet, Sm.; grimig, grimed,
Sk.; grimlig, Bl.; grimmet, Bhl.,dls.; gremmli,
Ög.; grinter, Vg.; grillig, Ul. (Rosl.); grilliget,
id. Vg. (Fröjered, enl. D.D.); grelugur, smutsig,
oren, ej klar. G. (F.). ”Gå å tvätta dej, du ä
så grimed i synen. Den rö(d)grimede studen”.
Sk. N. grimut; d. grimet, smutsig,
strimmig i ansigtet; ns. grimmelig, smutsig (B.W.B.
2, 542. Schütze 2, 67. Richey, 80).
Grimla, grimmla, f. smutsrand i ansigtet.
Kl.(Tjust). Gremla, f. id. Ög.
Grimmel, m., grimmla, f. namn på en oxe
eller ko, som har färgstreck i hufvudet. Bl.
Gringled, adj. brokig, randig. ”En
gringled shal”. S. Sk.
GRIMI, n. oväsen, buller, träta. Fl. (Nl.). Jfr
mht. grimmen (gram, grummen), v. n. a) rasa af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0242.html
