Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- G
- GRE ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Riksspr. D. d. græsenke; nht. strohwittwe; 2)
fästmö, hvilkens fästman dött. Vg. (Skarab.);
3) lägrad piga, ogift, liderlig, för sig sjelf
boende piga. Ul.,nk.,sdm. E. dial. grace~widow, f.
lägrad piga: ”a woman who had a child for
her cradle, ere she had a husband for her bed”
(Moor, Suffolk words and phrases, s. 154); ns.
graswedewe, f. id. (Schütze 2, 63).
GREBBA, gräbba el. gröbba, f. piga, flicka.
Sk.,hl.,bl.,sm.,kl. Gräb (def. -bba). Öl. Gräbbe
Nb. (Calix). Gröbb (def. sing. gröbbon, pl.
gröbbor). ”Nerpes-gröbbor gildar int óp thårde spel;
klarinetten ska ’e va”. Fl. (Öb.). I södra Skåne
kallas förnämsta pigan tös, den mindre pigan
grebba el. gräbbe. ”Nu vill hon inte tjena som
grebba länger, hon vill va tös”. Bornh. gröbba.
Jfr gräbbe.
GREBO, s. kribo.
GREGGA, v. n. 1 gucka med knäna. ”Gå å
gregga”, gå med styfva ben, mödosamt släpande
sig fram. Kl.,sm. (Vestbo h.). Swz. griggen, v.
n. a) ”die beine aus einander sperren; b) mit
ausgesperrten beinen gehen”. Stalder 1, 480.
GREGGE, m. krångelmakare, krånglig, bakslug
karl. Hl.,sk. (Ing.).
GREIM (ipf. o. sup. -a). v. a. sluka. Greim i
se, sluka i sig, kasta i sig. Fl. (Kb., GK. i Öb.).
GREJ(D) el. gräj(d) [ipf. grejd el. greddä, sup.
grejt el. gredt], v. a. reda ut, ordna; utbreda, t.
ex. lin innan det lägges på rocken, reda ut en
hoptrasslad garnhärfva. Vb. Greda, grea. Åm.
Gre (gredde, gredt). a) id. Hs. (Db., Bj.), hj.,
bhl. ”Gre på rókkhugge”, breda ut och linda
linet på rockhufvudet. Hs. (Db.); b) kamma. BhL;
2) taga reda på en sak. ”Han greddä ut saka”.
Vb. Gräja, v. n. arbeta mycket med något,
syssla. ”Ja har gräjat hela da’n. Hva gräjer du
mä?” Hl. Fn. greida, v. a. a) reda ut, utveckla;
b) kamma (af reida, v. a. med præf. g); n.
greida, greia; e. dial. graithe, parare, vestire; gael.
grêidh, parare (corium, edulium). Dief. 2, 429.
Grei, n. sele (till häst). Hs. (Db.).
Greje, sele, i synnerhet till oxe. Hj. N. greje.
Greja (pl. -jer) f. göromål, bestyr. Vl.
Grejer el. gräjer, f. pl. 1) samling af redskaper,
effekter. ”Ja ska saj ätter i mina gräjer”. Hl.;
2) småsaker; brukas mest om båtskeppare, när
de hafva allt, som hörer till en båt i ordning.
”Alla grejerna ä färdiga”. Bhl.,dls. Gräje el.
reä, n. allahanda redskap. Mp. N. greide,
greia, f.; fn. reidi, n. armamenta navis; nht.
dial. gerei, n. ”das gesammte schiffergerähte”
(Kchrein 1, 159); holl. gereide, gerei, n.
redskap.
Gre-kam, m. eg. redkam; ett redskap,
hvarmed garnet utredes, när väf upprännes. Hs.
N. greidekamb, redkam.
Greleje, adv. klarligen, redigt. Jtl. Fn.
gridlega, facile.
Gre-tråd, m. begynnelsetråd på en härfva.
Bhl. (Elfs.).
Gräjna, f. reda, redighet, ordning. Jtl. N.
grein, f. id.
Gräjnsamt, adv. redigt, tydligt. Jtl.
Ogrejdu, ogredu, adj. oredig, outredd,
trasslig. Vb. Ugre, id. Bhl. (Vikorne). Ogreug, 1)
id.; 2) som åstadkommer oreda. Hs. (Db., Bj.).
Ugrea, f. 1) oreda, förveckling. ”Ställa te
ugrea”, ställa till förargelse; 2) tvist,
oenighet. ”Han ger inga ugrea”, han gör ingen
oreda, tillställer ej gräl. Hs. (Db.). N.
ogreide, f.
GREN (pl.-ar), f. vinkel, som tvenne från
samma punkt utgående skott på ett träd bilda med
hvarandra. Kl. I riksmålet betyder gren, ramus,
såsom bekant, äfven skref, vinkeln mellan benen.
Grajn, f. id. G. Greinar, pl. begge låren
tillsammantagna. ”Breidin ut greinana”, breden ut
låren. Fl. (Nl.). Fsv. gren, f. a) gren:, ramus.
S.S. 2, 111; b) stråle: ”hon sprider af sik liusa
grenar”. Alex. M.; (af fsv. grena, v. a. dela. Alex.
M. v. 2481: ”hans folk togh sik fast att grena”);
fn. grein, f. a) gren; b) åtskilnad, söndring,
greina, v. ä. dela, åtskilja m. m.; bay. grid, gridl, f.
skref (Schm. 2, 125). Jfr. gr. ϰρίνειν, skilja,
söndra.
Greis-yvi, adv. grensle. ”Sessin greisyvi”.,
sätten eder grensle (med låren på hvar sin
sida). Fl. (Nl.).
Grena, v. n. 1 skrefva med benen. ”Grena
ut mä knäa”. Allm. Grajnä, id. G.
Grensla, v. n. 1 skrefva med benen, stå
med ett ben på hvarje sida. Kl.
Gresa, v. n. skrefva, stiga bredt ut med
benen. Hs. (Db., Bj.), bl. Gresä. Mp. Gresa,
gressja, id. Sm. Jfr bay. grätschen, v. n. ”mit
auseinander gesperrten beinen gehen” (Schm.
2, 125).
GRENÄS el. gräinäs (ipf. -ä), v. d. komma
öfverens, blifva sams. ”No grenäs vä om häddäna”,
nog komma vi sams om den saken. Vb. Fn.
greina, v. a. a) dela, åtskilja; b) förstå; c) säga,
framställa, berätta. Jfr Egils. Lex. poët. 268.
På samma sätt se vi att gr. ϰρίνειν betyder a)
skilja, söndra; b) afgöra, bilägga stridigheter.
GREP el. greip (pl. -ar), m. ungt sto, märr (af
ett till tre eller fyra år). Vg. (Flundre h.). Grebja,
f. sto. Sk. (Nästan föråldr.). Fsv. griper, m. a)
fäkreatur. VGL. K. Magni förordn, af 1335; b)
träl; c) lösörepersedel af något värde. VGL. ÖGL.
S.F.S. 6, 414: ”hwar man wil hawa all siin thing
godh, swa som godhan hæst, godha gripe oc godh
klædhe”; fn. gripr, m. a) kostbar sak, dyrbarhet;
b) fäkreatur; stórgripir, stora kreatur (i
synnerhet om hästar och hornboskap). Haldors. Detta
uråldriga ord lefver ej qvar i norska munarterna.
Gripa-tand, m.eg. kreaturs tand; så kallas
de tänder, som hos barn växa på sned ur
munnen, om de ej utryckas innan nya tänder
komma i stället. Fl. (Nl.).
Ung-grep (pl. -ar), m. ungt sto. Vg.
(Flundre h.).
GREP, grepel, greve, grevling, s. gripa.
GRESA, s. gren.
GRESSLA 1 (pl. -lor), f. brödspade, redskap
hvarmed man sätter in och tager ut bröd i ugnen.
Nk.,vg.,sm.,hl.,sk.,bl. Grisslä, f. id. G. Grisla
el. grislo, f. id. Fl. (Nl.). Grisslau, m.
eldskyffel (af järn). G. Af sv. grädda, v. a. baka;
n. grissel, grisl, f. bakspade: d. grissel, id. Jfr
gael. gréidh, v. a. steka (bröd); cy. graid, hette,
värme; greidyll, m. halster; e. gridiron, id.; cy.
greidiaw, att brinna, torka.
GRESSLA 2, v. n. 1 sträfva, arbeta för att
öfvertyga och intala. ”När ja länge hade gresslat
mä’n, så —— ——". Ög. (Ydre). N. grisla, v. n.
syssla, beställa.
GREST, grist, adj. gisten, otät; om kärl, som
läker eller dörr som ej sluter tätt till, Åm.,jtl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0241.html
