Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - GRA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hor. æt. sap. 1 141 v.; fn. grannr, adj. a)
spenslig, klen; b) sönderkrossad; c) liten; fd. grann,
noggran; d. grand, id.: ”et grandt syn”; d. d.
granner, uppmärksam, liflig; n. grann, a) fin, tunn,
smal; b) nogräknad. Ihre (gl. 1, 716) åtskiljer
sv. grann, sirlig, prydlig och grann, noggrann,
anseende det förra vara lånadt från kelt. glan,
prydd, prydlig, det senare åter böra härledas från
fn. greina, v. a. åtskilja, hvilket ej är
förhållandet, utan utgöra de samma ord. Samma
begreppsöfvergång finna vi i fin; s. sid. 137. I gael.
utmärker grinn, adj. prydlig, sirlig. Hvad ordets
rot vidkommer bör måhända jemföras fe. grindan
(stark böjning), v. a. söndermala, krossa; e. to
grind (ipf. ground), v. a. mala; egga, slipa; fn.
grand, n. grand: granum; holl. grint, f.
greftmjöl; grof sand; lett, grandu, grandit, v. a. slå;
sönderkrossa.
Bu-grann, adj. nödbedd. Öl.
Granna, v. a. 1 pryda, anstå, behaga. ”Dä
grannar honom inte”. Sm.
Grannas, v. d. 1 1) vara nogräknad, vara
alltför fin, nätt på en sak; krusa, taga litet för
sig, vara nätt på maten. ”Grannas på maten”.
Vl.-—sk.; 2) vara tillgjord. Hl.; 3) bära granna
kläder, vara grann. Fl. (Nl.).
Grannelin, adj. som har fin komplexion.
Hs. (Db.).
Grannforad, adj. som är nogräknad på
foder. ”G. ko”. Ög.
Granngerning, f. grannlåtsdocka; fint,
behagsjukt fruntimmer. Hs. (Db.), ul.,ög.
Granngivlit, adv. tydligen, för visso. G.
Fn. granngiafilega, sollicite; gl. d.
grandgiffuelige, noggrant. (Vedels Saxo, 197); d.
grandgiveligt, tydligt.
GrannhåLug, adj. som har liten mynning;
om skjutgevär. Sdm.
Grannkaka, f. hvetebröd. Vl. (Fryksdalen).
Grannlaggd, adj. finbildad i ansigtet;
finhyad. Ög.,sm.,öl.
Grannlåts-verk, n. 1) utsiradt, utsmyckadt
arbete; 2) arbete, som väl är vackert för ögat,
men för spensligt att med fördel användas. Nk.
Grannmatad, adj. matväljande, grätten,
kräsen. Ög.
Grann-nyttja, f. behagsjuk flicka; flicka
som gerna är grann. Hs. (Db.).
Grann-nyttjelig, adj. behagsjuk. ”Vara
grann-nyttjelig”, göra grannt. Hs.
Grannt, 1) adj. n. noga, tydligt. ”Ja ser
dej grannt”. Allm. från Vb. till Sk. och i Finl.;
måste anses höra till riksmålet. 2) nyttjadt
såsom substantiv: brudskänk. ”Di ska ’le in åt
sta’n Pålsmässeda’n å köpa grannt”. Nk.
Granntbrö(d), n. fint bröd (af siktadt mjöl).
Ög.,sk. (Ing.), hl. (Värö). Granntebröd, n. Hl.
(Harplinge).
Granntykken, adj. nogräknad. Kl.
Grannvar, adj. granntyckt, grannlagad.
Granval, id. Vl. Grannvär, gränvär, id. Jtl.
N. grannvar, id.
Grannväder, n. vackert, soligt väder. Nk.
Grann-äten, adj. 1) som äter litet. Nk.; 2)
matgrann, nogräknad i afseende på mat. Ög.,nk.
Grannjiten, id. G.
Grand, v. a. skräda (mat). ”Gränd matin”,
skräda, rata maten. ”Bäjsaren ska gränd
matin; får ’an brö, så ska e va smöre óp”. Fl.
(Öb.).
Grännelig, adj. smånätt, småtäck. ”Ho va
så grännelig”. Hs. (Db., Ljusdal).
Grannars, adj. som tillhör grannarne. Vb.
Grannhälle, n. grannskap. Sm. (Vestbo,
Östbo). Jfr gränd.
Grann-mor (def. -a), f. hustrun i nästa stuga.
”Gakk te grannmora!” Sm.
Gränd, f. grannlag, inbegreppet af alla
grannarne (en eller flera byar). ”Finströms, Persby
gränden”. Åland. Fsv. grænd, f. id.; fn. och n.
grend, f. grannskap.
Grasa, v. a. 1 upprycka ogräs (ur trägårdar
och potatisland). Hs. (Db., Bj.). N. grasa, v.
n. luka, rensa (en åker) från ogräs.
Gräsa, v. n. 1 äta gräs på marken, beta;
om boskap. Kl. Fn. gresja; fe. grasjan; d.
græsse; nht. grasen, id.; jfr skr. gras, vorare.
Gräsja el. grässja, v. a. 1 hafva eller
lemna gräsbete åt. ”Ja ska gräsja en ko å två får
hos hanem”. Sk. (Ox., Skytts, Ljunits).
Gräsje, grässje, n. gräsbete, sommarföda (för
ko eller får). ”Hon ska ha grässjet mä”. Sk.
(Skytts h.). D. græsning.
Grässjed, adj. gräsbevuxon. S. Sk.
Gräs-svard, m. grässvål, den gräsbevuxna
ytan af marken. Grönsvard, m. id. Nk. Fn.
gras-svördr; e. grænsward; d. grønsvær, id.
Gräs-änk, gräs-änker, m. 1) gift man, hvars
hustru är borta på någon färd eller vistas borta;
gräsenkling. Vg.,sm. (Östbo); 2) så kallas en
gift man under tiden, då hustrun efter ett barns
födelse ännu icke blifvit kyrktagen; 3)
fästman, hvars fästmö dött. Vg. (Skarab.).
Gräs-änka, gräs-enka, f. 1) eg. en hustru, hvars
man är borta på någon färd eller vistas borta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
