Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Benzo Albensis och Johannes Trithemius. Av Axel Nelson, Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BENZO ALBENSIS OCH JOHANNES TRITHEMIUS
29
Under sådana förhållanden är det av desto större intresse, att det i
samband med bouppteckningen upprättade bok- och handskriftsinventariet
finnes bevarat.1 Efter att på 1860-talet hava varit känt och använt av
forskarna (M. Wieland, A. Ruland) kiev inventariet förlagt och kunde
icke återfinnas i domkapitelsarkivet i "Wurzburg, när det av O.
Handwer-ker år 19092 efterfrågades. Sedermera har det kommit till rätta och blev
år 1928 tryckt av I. Fischer.3
Bland de av Johannes Trithemius ägda handskrifterna finnes
förtecknad4 även titeln: »Bensonis Episcopi Albanensis». Det är fullkomligt klart,
att härmed avses just Benzos krönika om Henrik IV, som han — vilket i
det föregående uppvisats — citerat och delvis i korthet refererat i den i
Wurzburg utarbetade andra redaktionen av Hirsauklostrets krönika.
I betraktande av Benzos för den rättrogna katolska uppfattningen
mycket stötande framställning av kejsarens strid med de romerska påvarna
är det mycket förklarligt, att Benzos arbete blev föga känt och ej heller
spritt genom avskrifter. Att den handskrift, som sedan år 1717 befinner
sig i Uppsala universitets biblioteks ägo, är Benzos egen autograf, anses av
forskningen allmänt som ett bevisat faktum. Två gamla handskrifter av
texten ha aldrig samtidigt varit kända. Synnerligen nära till hands ligger
codicum mentio incidit, quibus il le oppido quam ab undabat, ut pote, qui eos undique, ex
Germaniæ, etiam magne, corraserat monasteriis, hortatus sum itaque uirum, ut ad
communen! studiosorum utilitatem, illos aliquando in publicum emitteret, præcipue quos iam
con-clamatos, & tamen non deperditos esse cognosceret, quod ille tum perquam benigne se
fac-turum pollicitus est. Cæterum mors inuida, haud ita multo post insequuta, cuncta
inter-turbavit, & ne tam præclari, tum græci tum latini æderentur libri impedimento fuit, non citra
iacturam rei literari^, & eruditorum cunctorum detrimentum. Verum postquam uir tantus
rebus exemptus esset humanis, summis laboraui uiribus, ut quod ille in uita nequiuisset,
ego saltem post eius præstaret obitum. Sed frustra adeo enim repente cuncta quæ
reli-querat disparuere, ut ne uestigia quidem superesse uiderentur. Tandem vero post spem
omnem proiectam, vnicus tamen ad me liber delatus est, uetustatis mir^, & literis ferme
ignorabilibus conscriptus >.
1 Den av Pirkheimer omnämnda och. av honom utgivna Fulgentiushandskriften
finnes dock ej däri upptagen. Härvid är dock att märka, dels att Pirkheimer ej uttryckligen
säger, att denna handskrift tillhört Johannes Trithemius under hans "Würzburgstid och dels
att — för den händelse Pirkheimer verkligen trott, att så varit fallet — han däri kan ha
misstagit sig eller blivit missledd genom en oriktig uppgift av handskriftens dåvarande
innehavare; i brev av den 24 juni och den 22 juli 1505 (se Opera historica, P. 2, s. 448
och 461) omnämner Johannes Trithemius redan Fulgentius, och Lehmann i
Grauert-Fest-gabe, s. 208 och Johannes Sichardus, s. 177 säger, att den av Pirkheimer erhållna
Fulgentiushandskriften tillhört Sponheim
2 Zentralblatt för Bibliotheks™esen, Jahrg. 26 (1909), s. 505.
3 Archiv des Historischen Vereins von Unterfranken und Aschaffenburg, Bd 67 (1928),
s. 41-82.
4 A. a., s. 57.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
