Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Benzo Albensis och Johannes Trithemius. Av Axel Nelson, Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
AXEL NELSON
därför det antagandet, att det varje gång varit fråga om samma handskrift,
icke om någon från densamma tagen avskrift.
Den handskrift, som från Elias Brenner kom till Uppsala universitets
bibliotek och om vilken man ej vet, på vilket sätt eller när den
förvärvades av Brenner, kan därför tänkas vara samma handskrift som den, som
ägdes av Johannes Trithemius. Den är inbunden i ett band, som visserligen
av Lehmgrübner1 betecknas som »gammalt», men som i själva verket i
jämförelse med handskriftens egen ålder (från slutet av 1000-talet) måste
betecknas som relativt »modernt», nämligen i ett band av med blindpressat
svinläder överklädda träpärmar från 1400-talet.2 En av handskriftens ägare
har varit Gregorius Hagius, vars namnteckning finnes längst ner på främre
pärmens innersida.3
Det ligger frestande nära att våga det antagandet, att till de hos
Johannes Trithemius befintliga »codices vetustissimi», »iam conclamati, &
tamen non deperditi», om vilka Pirkheimer talar, även hört just denna
Benzohandskrift. Detta är naturligtvis blott en obevisbar hypotes; än
djärvare är kanske gissningen, att även den i Milano enligt Galvaneus Flamma
en gång befintliga Benzohandskriften varit en och samma handskrift.
1 A. a., s. 10.
2 Å bakre pärmen finnes fyra gånger använd en rombformig stämpel med en bild av
den kejserliga dubbelörnen; alldeles samma stämpel finnes tre gånger anbragt på ett för
Heilsbronns kloster år 1489 förfärdigat band; se avbildningen hos E. Ph. Goldschmidt,
Gothic and Renaissance Bookbindings (London 1928), Vol. 2, pl. 12 a. Även med beaktande
av de pessimistiska varningsord ifråga om pålitligheten av dylika stämpelidentifieringar och
möjligheten att därur draga säkra slutsatser angående gamla bokbands lokalisering och
datering, som samme förf. uttalar i Jahrbuch der Eiribandkunst, Jahrg. 2 (1928), s. 10 ff.,
torde man vara berättigad att åtminstone upplysningsvis lämna ett sådant meddelande. —
A pärmryggen finnes i längdriktningen uppifrån och ned med mörkbrunt bläck från mycket
gammal tid som bibliotekssignatur präntat: a XVII.
3 Om denne kan jag icke giva någon säker upplysning. En Gregorius Hagen
omtalas i samband med en avskrift eller bearbetning av den av H. Pez, Scriptores rerum
Austriacarum, Tom. 1 (Lipsiae 1721), sp. 1043—1158 utgivna österrikiska krönikan såsom
levande (i Wien?) i början av 1400-talet; se härom O. Lorenz, Deutschlands
Geschichts-quellen im Mittelalter. 3. Aufl., Bd 1 (Berlin 1886), s. 263 ff. och där citerad litteratur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
