Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Benzo Albensis och Johannes Trithemius. Av Axel Nelson, Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
AXEL NELSON
laudibus extulit, quos Heinricus Rex in Antipapås, & Idola contra legitimos
Christi Vicarios turpiter erexit.» Den kortfattade innehållsredogörelse, som
han lämnar och de citat, som han anför (t. ex skymfordet Sarabaitha)
stämma fullkomligt med Benzos i Uppsalahandskriften bevarade krönika om
kejsar Henrik IV. Denna Johannes Trithemius’ bekantskap med Benzos
krönika har hittills undgått de lärdes uppmärksamhet.
Från det mest kompetenta hålll är omvittnat, att Johannes Trithemius
var »en av de ivrigaste och kunskapsrikaste handskriftsforskarna och
boksamlarna under medeltiden». Som abbot för Sponheimklostret samlade han
ett stort, vida berömt bibliotek, som det väl var honom svårast att lämna,
då han på grund av misshälligheter måste avgå som abbot och begiva sig
från Sponheim. Detta bibliotek råkade omedelbart efter Johannes
Trithemius’ avgång i vanvård och blev snart förskingrat.2 Sedan Johannes
Trithemius från år 1506 gjort sig hemmastadd som abbot i S:t Jakobsklostret i
Wurzburg, började han även där att samla böcker och handskrifter. Dessa
nya samlingar ansågos till en del som Johannes Trithemius’ enskilda
tillhörighet, och då han år 1516 avled, blevo dessa böcker och handskrifter
upptagna i den över hans kvarlåtenskap upprättade bouppteckningen.
Från Johannes Trithemius’ Würzburgtid föreligger ett intressant
vittnesbörd av en av hans samtida angående just hans dåvarande
handskriftssamling. I det den 23 dec. 1519 daterade företalet till Wilibald
Pirk-heimers edition av Fulgentius’ Opera (tr. i Hagenau 1520) berättar denne,
att han några år tidigare besökt Johannes Trithemius i Wurzburg och att
då talet bl. a. fallit på Johannes Trithemius’ övermåttan stora samlingar av
gamla handskrifter, som han sammanskrapat från tyska kloster. Pirkheimer
hade vid detta tillfälle uppmanat Johannes Trithemius att utgiva de gamla
handskrifter, som här funnos bevarade, vilket Johannes Trithemius också
lovat. Efter Johannes Trithemius’ förtidiga död hade Pirkheimer i klostret
förgäves frågat efter dennes efterlämnade handskriftssamling; den vore
redan förskingrad. Till sist hade han emellertid från ett håll fått till låns
en urgammal handskrift, som innehöll den text, som Pirkheimer nu utgav.a
1 P. Lehmann i Festgabe Hermann Grauert gewidmet (Freiburg i. Br. 1910), s. 205.
2 Lehmann, a. a., s. 209—220 har sammanställt de Sponheimklostret en gång
tillhöriga handskrifter, som han funnit bevarade i nu existerande bibliotek. De äro inalles
23; härtill komma ytterligare 2 sedermera påträffade handskrifter; se Lehmann, Johannes
Sichardus und die von ihm benutzten Bibliotheken und Handschriften (München 1912), s. 178.
3 "W. Pirkheimer, a. a., Praef.: »Quum annis superioribus. .. in Germaniam
tenderem inf eriorem, ex viaque Herbipolim peruenissem, Ioannem Tritemium, olim abbatem
Spanheimensem veterem conueni ac salutaui amicum, a quo cum peramice fuissem
excep-tus, ac multis ut fieri solet de studiis nostris confabularemur, vetustissimorum quoque
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
