- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny öfversättning med förklarande anmärkningar af P. Waldenström, 1894. Andra delen /
147

(1917) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli första bref till korintierna - 9 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Pauli första bref till korintierna. Kap, 12: 28 — 3 1.

(se Luk. 17: lo). Att herren i alla fall
skall löna den trogne trälen, det är nog
sant. Men Paulus ser här saken från
synpunkten af, hvad han kan hafva att
fordra, och då har han ingenting att
berömma sig af för det, att han predikar
evangelium. Ty deri gör han ingenting annat,
än hvad han är skyldig till. Deremot har
han en verklig berömmelse för det, att
han gör sitt verk Icostnadsfritt, ty det gör
han utöfver sin skyldighet.

18. Hvilken är alltså min lön?
Att -jag,* predikande evangelium,
skall göra*"^ evangelium
kostnadsfritt, f på det att Jag icke må
bruka min rättighet i
evangelium, ff

* Hvad är det alltså, som gör mig
berättigad till lön, och som jag kan
berömma mig af? Jo, det att jag o. s. v.

** skall fortfarande göra. Om han
upphörde dermed, skulle han ju mista den
lönen, och det var för honom värre än
att dö (v. 15).

t så att ingen behöfver betala för att
få höra det af mig.

tf att jag icke må bruka den
rättighet, som jag har, då jag predikar
evangelium. Med denna rättighet menar
apo-stelen rättigheten att af församlingen få
sitt underhåll. Om han begagnade sig af
denna rättighet, skulle han afsäga sig den
särskilda lön, som han nu har att vänta.

19. Ty varande fri från alla,*
liar jag gjort mig sjelf till träl åt
alla,** på det att jag skall vinnaf
flertalet, tt

ehuru jag såsom apostel är
oberoende af alla och icke står i någon
men-niskas tjenst (v. 1). Kristus allena är min
herre.

** nämligen i kärleken. Jag har fogat
mig efter alla och gjort allt för att tjena
dem, alldeles som hade jag varit träl åt
dem.

t för Kristus och hans rike, nämligen
genom deras omvändelse,

tf Alla tänkte han sig icke kunna vinna
men väl flertalet.

20. Och jag har blifvit för
judarna såsom en jude,* på det jag
skall vinna judar; för dem, som

äro under lag,** såsom (vore jag)

under lag, ehuru jag sjelf icke
är under lag,t på det jag skall
vinna dem, som äro under lag.

* När apostelen hade med judar att
göra, så förhöll han sig såsom jude,
iakttog de judiska gudstjenstbruken (Ap. G.
16: 3, 21: 26), begagnade sig af judiskt
lärosätt (se t. ex. Ap. G. 13: 14 följ.)
o. s. v.

** Dermed betecknar han åter judarna.
Hvad som utmärkte dem var, att de voro
under en af Gud sjelf gifven lag,
nämligen den mosaiska.

t utan är dödad från lagen (Rom. 7:
4, Gal. 2: 19).

21. För dem, som äro laglösa,*
(har jag blifvit), såsom (vore jag)
laglös** — ehuru jag icke är en
Guds laglös f utan är en Kristi
lagbunden ff — på det jag må
vinna dem, som äro laglösa.

Gal. 2: 3.

* d. v. s. för hedningarna. De voro
laglösa i den meningen, att de icke hade
någon i ord uppenbarad lag.

** Jag har vid min verksamhet bland
dem underlåtit att iakttaga de mosaiska
stadgarna och gudstjenstbruken (jemför Ap.
G. il: 3, Gal. 2: 14), jag har ock i miaa
predikningar för dem lemnat den mosaiska
lagen å sido och stält mig på deras
ståndpunkt. Jemför i detta afseende Pauli
predikan i Aten, Ap. G. 17: 22 följ.

f Apostelen var icke laglös i förhållande
till Gud, ehuru han var fri från Mose lag.

tt Apostelen var bunden af Kristi lag,
som var högre än Mose lag. Jemför
Matt. 5: 17 och anm. dertill.

22. Jag har blifvit för de
svaga svag,* på det jag skall vinna
de svaga.** För alla har jag
blifvit allt, på det jag i hvarje fall
skall frälsa några, f

Rom. 14: 15, 15: 1.

* Med de svaga menas sådana kristna,
som till följd af trons svaghet icke
förmådde höja sig öfver judiska eller
hedniska fördomar (se Rom. 14: 1 följ., 1 Kor.
8: 7 f.). Mot dem stälde sig Paulus så,
som om äfven han vore svag, i det han
sorgfälligt undvek allt sådant, som kunde
vara dem till anstöt (se kap. 8: is).

De svaga voro visserligen omvända
och troende. Men de voro alltid i fara

— 147 –

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1894/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free