Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Litteraturanmälan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omvändelsepredikan, som icke vill bjuda människor någon som
helst positiv näring, förrän den har fört dem ned i den fulla
»sönderknuselse». Men detta torde vara opsykologiskt och
opedagogiskt. Det är icke heller den unge Luthers tankar.
Han var en botpredikant trots någon. Men han hade själf
förgäfves arbetat på att nå fram till den äkta ångern som
förutsättning för att kunna älska Gud; det var just denna väg som
förde honom till förtviflan. Ty den sanna ångern tycktes
honom fly längre och längre bort. Då var det som Staupitz’
ord kom till honom som en röst från himmelen: den sanna
boten eller sinnesändringen börjar med kärlek till rättfardigheten
och till Gud; detta är icke botens slut utan dess början. Och
i anslutning därtill lärde Luther, att man först skulle sträfva
att älska rättfärdigheten för att så af kärlek till det goda komma
till att afsky synden. Och som medel till att komma därhän,
att man älskar det goda, hänvisade han särskildt till exemplers,
personligheters makt, och däribland åter i synnerhet till Kristi
förebild. Luther insåg således väl, att den sanna ångern just
födes genom ett lif i verkligt ideal sträfvan, kristligt taladt: i
arbetet på att göra Guds vilja. Just människors ideala håg skall
man uppväcka; genom den lära vi att rätt värdera afståndet
från idealet, från Guds kraf» (sid. 50 f.).
Från kapitlet: »Gud i Kristus» anföra vi följande: »Luthers
mycket starka framhållande af Kristus kan användas snäft
dogmatiskt, så att man misskänner den bibliska tanken, att
Gud icke låtit sig vara utan vittnesbörd bland hedningarne.
Och vi, som äga en annan kännedom än Luther om hedniska
religioner och de värden, som kunna ligga i dem, måste
måhända supplera hans betraktelse. Men han har rätt gent emot
de »Tankespind», som han härvid mestadels riktade sig emot,
en filosofisk konstruktion af gudsbegreppet. Den metoden hade
nästan bragt honom till förtviflan. Och under det moderna
tänkandets villkor når man icke fram på denna väg, på sin
höjd till att med Stuart Mill bakom världen antaga ett väsen,
som dock icke på en gång kan vara god och allsmäktig. Det
har i kyrkan varit en märklig tendens till att »flyve ud over
Kristus», en brist på förmåga att se, att här allena ligger
centrum. Gång på gång har omvändt en starkare
Kristuspredikan varit tecken på ett religiöst fördjupande. När en stor
del af den nyare protestantiska teologien mera bestämdt har
tagit utgångspunkten i Kristus, har det skett till en del genom
direkt framdragande af Luthers tankar. Och praktiska hänsyn
drifva förkunnelsen i samma riktning. Kristus är den enda
borgen för den, som längtar efter en lefvande Gud, och som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
