Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Litteraturanmälan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tidsgräns mellan båda dessa drag, och anmärker därtill, att
den gamle Luther aldrig varit helt undertryckt och att den unge
heller aldrig varit död. Likaledes är han väl medveten om
svårigheten att på detta sätt företaga en vetenskaplig
dissekering af en lefvande personlighet, och han gör icke heller
anspråk på att ha lämnat något fullfärdigt. Hvarje noggrann
läsare torde dock vara honom tacksam för hvad han har gifvit;
särskildt tänka vi, att alla unga teologer skola med glädje
taga del af hvad han har meddelat. Äfven den, som läst
mycket af och om Luther, skall här på nytt finna, hvilken
rikedom och nyskapande andlig kraft som fanns hos denne
benådade man. Ifråga om en enda punkt (ställningen till
skriften) kan författaren med instämmande citera Seebergs ord:
»nästan alla de synpunkter, som vi nu använda, har han redan
brukat på sitt sätt». Och så eller liknande i en mängd frågor.
Gång på gång ha vi vid läsningen af dessa utdrag eller referat i
prof. Ammundsens bok kommit att tänka på, huru litet vi
känna Luther, och huru tidsenliga många af hans ungdomliga
tankar ännu äro. Han behåller sannerligen till god del sin
ungdomskraft ännu i dag. Det är en vederkvickelse för hjärta
och hufvud att läsa därom.
Men ställer icke det stränga markerandet af det nya och
friska draget i reformatorns personlighet den andra sidan,
det gamla, och därmed en del af honom själf i skuggan! Jo,
visserligen. Sådant tillhör det ofullkomliga i hvarje människolif.
Men, påpekar förf., vi förhindras — genom att klart fatta
detta i sikte — från att »svärja till någon lärares ord; vi
kristna erinras om, att endast en är vår mästare». Och »Luther,
och i synnerhet den unge Luther, gifver sällan färdiga svar,
som vi utan vidare kunna slå oss till ro med. Det är icke
heller det vi skola söka i historien. Den skall gifva oss
impulser och invigning till eget arbete. För nutidens teologi är
enligt min öfvertygelse ingenting så nödvändigt som föreningen
af lefvande kristendom och kritiskt tänkande, och en
föreningspunkt för bådadera är just den unge Luther.» Förf. låter i
samband härmed antydningsvis förstå, att han intager en något
mera konservativ ståndpunkt än den, som i vissa fall präglat den
nya teologiska föreningens i Köpenhamn uppträdande (därifrån
skriftserien: Fri forskning og positiv Kristendom utgått).
Det kunde vara lockande att citera flera stycken ur förf:s
arbete. Men vi nödgas inskränka oss till några få punkter.
Från kapitlet: Synd og Naad, det första som redogör för
Luthers läroåskådning, må anföras följande ord, som säkert ha
god tillämpning ännu i dag. »Man får understundom höra en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
