Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Josef Sjöholm: De gammaltestamentliga citaten i Galaterbrefvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3: 16: οὐ λέγει· καὶ τοῖς σπέρμασιν ὡς ἐπὶ πολλῶν, ἀλλ᾽ ὡς
ἐφ ἑνός᾿ καὶ τῷ σπερματί σου, ὅς ἐστιν Χριστός.
Paulus syftar tydligen på något ställe i G. t. ur Abrahams
historia. Hvilket är detta? De flesta ha alltsedan Tertullianus
tänkt på Gen. 22: 22 ἐνευλογηθήσονται ἐν τῷ σπέρματί σου πάντα
τὰ ἔθνη τῆς γῆς. Men af citatet synes framgå, att Paulus
syftade på något eller några ställen, där det stod: icke ἐν τῷ σπ.
utan τῷ σπέρματί σου. Ett sådant ställe är Gen. 13: 15: πᾶσαν
τὴν γῆν, ἢν σὺ όρᾷζ σοὶ δώσω αὐτὴν και τῷ σπέρματί σου ἑὼς
αἰῶωος, hvilket i LXX (icke i hebr. texten lika fullständigt)
upprepas i v. 17. Ett annat ställe än Gen. 17: 19: στήσω τῆν
διαθήκην μου πρὸς αὐτὸν (sc. Ἰσαάκ) εἰς διαθήκη αἰώνιον εἶναι
αὐτῷ θεός, (de sista tre orden tillsats i LXX) καὶ τῷ σπέρματι αὐτοῦ
μετ᾽ αὐτόν. Äfven kap. 17: 7,8 kan anföras. Sieffert synes antaga en
syftning på båda ställena. Att Paulus tänkt på innehållet i dessa
löften, finner han bestyrkt genom κληρονομία i 3: 18. Oss synes
syftningen just eller företrädesvis (aposteln talar om ἐπαγγελίαι)
vara på Gen. 17: 18, emedan här uttryckligen nämnes
hvarom Paulus omedelbart förut talar, och löftet här har en
mera andlig karaktär.
Öfverraskande är Pauli användning af det ställe, hvarpå
han syftar. Han urgerar, synes det, singularformen i τῷ
σπέρματι för att här få fram en tydlig syftning på Christus. Det
är så mycket märkvärdigare, som τῷ σπέρματι ju ändå ytterst
syftar på Christus. Och זֶרַץ, hvaraf σπέρμα är en öfversättning,
är i grunden ett kollektivbegrepp, likasom σπέρμα. Aposteln
tar också σπέρμα i denna betydelse på ett annat ställe i sina
bref, Rom. 4: 13, 16. Det är således blott en användning, som
Paulus här gör af uttrycket, men en användning, som förefaller
så konstlad, att den synes bero på hans gamla rabbinska
bildning. Denna förklaring synes det oss svårt att komma ifrån,
äfven om vi helst skulle vilja det. Det är icke så, att Paulus
säger, att σπέρμα visserligen närmast syftar på flere, men ytterst
på en, såsom Bugge måhända menar — han uttrycker sig icke
fullt bestämdt — och att antaga, att σπέρμα skulle betyda blott
en klass af efterkommande, nämligen de andliga abrahamiderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
