Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Málaháttr. Ett bidrag till norröna metriken (Theodor Wisén)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
all hänsyn till den naturliga accentuationens fordringar velat
inpressa alla variationer af en versart i ett på qvantiteten
bygdt schema, som ej medgaf andra skiftningar än dem,
hvilka åstadkommos genom en lång stafvelses utbyte mot
två korta.
Missförhållandet mellan den naturliga ordaccenten och
de på grund af qvantiteten uppgjorda metra var således en
olägenhet, som måste undanrödjas, innan den norröna
versläran kunde sägas vara fast grundad. Sievers framhöll sjelfJ)
nödvändigheten att närmare undersöka, huru det förhöll sig
med ordaccent och ictus i den fornnordiska versen. Edzardi
erinrade2 särskildt om de betänkligheter man kunde hysa
vid att bringa fornyrðeslagsstrofen, hvars metriska byggnad
hittills ansetts vara temligen fri, in under den
stafvelseräk-iiande metrikens stränga schema, med fullt åsidosättande af
den germanska ordbetomngsprincipen. För den drottqvädna
versen och dermed beslägtade arter ville Edzardi erkänna
giltigheten af de Sieversska upptäckterna, för Eddadikten
deremot icke. Den förre antogs hafva utbildat sig under
keltiskt inflytande, den senare deremot hvilade på gammal
germansk grund3. Med anledning afEdzardis anmärkningar
företog Sievers en ny granskning af fornyrðeslagsversen.
Han fann då, att fyrstafvigheten och lagen för stafvelsernas
upplösning fortfarande måste anses giltiga, men att en friare
och mera omvexlande betoning här borde antagas än i
dróttkvætt, för hvilket taktformen ^ ^ alt fortfarande ansågs
’ Jfr Beitr. VI 375.
2 Jfr Liter.-Blatt f. Germ. u. Kom. Phil. 1880, s. 166 ff.
3 Antagandet af en dylik tvefaldig metrik, som samtidigt tillämpades
inom en och. samma literatur, är i sig sjelft en underlig sak, men
underlättades af ett annat antagande, att nämligen ett stort svalg
var befäst mellan Eddadikten och skaldepoésien. Huru olika dessa
diktarter än må vara, hafva de dock mycket gemensamt, och många
förmedlande åfvergångar dem emellan förefinnas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
