Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Málaháttr. Ett bidrag till norröna metriken (Theodor Wisén)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
dem någon gång påträffades en upptakt1; och äfven Eddans
málaháttr befans vid närmare granskning förete samma
rhyth-miska byggnad2, Samma uppfattning af málaháttyersen finna
vi hos Edzardi3 och hos Möbius4, och i allmänhet torde väl
efter dessa undersökningar den åsigten bland forskarne hafva
gjort sig gällande, att fem stafvelser och tre ictus, alla af
lika vigt, nödvändigt skulle finnas i versrader af detta metrum.
Rosenbergs åsigt, att den tredje ictus kunde utgöras af en
svagare betoning, var sålunda tills vidare öfvergifven.
Äfven den flyktigaste jemförelse t. ex. mellan Snorres
málaháttstrof och det antagna metriska schemat hade
emellertid bort visa, att man ännu icke vunnit den rätta insigten
i versmåttets beskaffenhet.. Uti andra och sjette versraden
af ofvannämnda strof skulle sålunda enligt schemat den
ictusbärande mellantakten utgöras af tonlösa ändelser, men
detta är ju uppenbarligen orimligt; lika falskt var det ock
att i sjette versradens första takt lägga thesis (höjningen)
på första och arsis (sänkningen) på den andra stafvelsen,
oaktadt förhållandet naturligen måste vara alldeles omvändt.
Med ett ord - upptäckten af qvantitetslagarnes betydelse
skulle hafva ledt till en motsatt ytterlighet, om man utan
* Jfr. Beitr. VI 296.
2 Sievers angifver visserligen, Beitr. VI 348, att i Eddans málaháttr
ett stafvelsepar af det metriska värdet ^ ^ uti första takten
endast facultativt behöfver anses såsom upplösning i stället för en
lång stafvelse, hvaremot samma företeelse hos skalderne nödvändigt
så skulle anses. En dylik skilnad mellan Eddans och skaldernes
málaháttr eger dock icke rum, såsom man redan finner af sådana
skaldeverser, som hvat es yör hrafnar - sy ni Hálfdanar m. fl., hvilka
Sievers sjelf meddelat Beitr. VI 295.
3 Uti uppsatsen ’Die Skaldischen Versmasse’ (Beitr. VI 572), hvarest
han yttrar: "Málaháttr, bei dem die fünisilbigkeit (genauerwol der
einschub eines meist langen jedenfalls aber tonfähigen wortes
zwischen den ersten und zweiten takt) wesentlich zu zein scheint".
4 Jfr. Möbii upplaga af Háttatal Snorra Sturlusonar, I 70 (Halle 1879).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
