Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glaset (En Julafton-betraktelse)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Glaset.
(En Julafton-betraktelse.)
Hvad är det väl, som kommer oss att glömma en stor,
om också icke den största delen af vår stränga
vinters obehag?
Dylika frågor hafva vi mången
gång förelagt oss, och läsaren måste med mig komma
öfverens derom, att det för den med klart medvetande
af lifvet njutande menniskan är en värdig uppgift att
icke blott njuta och såsom ett sjelfskrifvet offer
mottaga det, som naturen med fulla händer eller hennes
medmenniskors bearbetande händer erbjuda henne, utan
att äfven söka blifva djupt och innerligt medveten
af värdet hos det hon mottagit, så snart årstidens
beskaffenhet eller andra omständigheter göra, att
detta värde synnerligt tydligt framträder.
För ögat ett intet, så att den ur buren utsluppna
fogeln med den befriades skyndsamhet flyger emot
henne, såsom emot luft, och dervid krossar sitt
hufvud, är likväl fönsterrutan det bålverk, bakom
hvilket vi känna oss trygga mot vinterns angrepp,
utan att derför behöfva uppoffra den soliga dagens
njutande.
Bland hundratals användningssätt, för hvilka glaset
blifvit oss oumbärligt, står om vintern fönsterrutan,
kanske smyckad med isblommor, säkerligen främst.
Hvilken mörk sky af förgätenhet kan det väl vara,
hvari historien insveper och undanhåller oss känedomen
om den välgörare, hvilken vi hafva att tacka för
glasets uppfinnande? Huru gerna skulle vi icke genom
den trognaste hågkomst visa honom vår tacksamhet för
det, att han om vintern på engång skänker oss ljus
och värme, att han lyftat oss högt öfver eskimåernas
och lapparnes tillstånd. Plinius förtäljer oss en
besynnerlig, på de lättrogne anslående historia om
huru glaset blef uppfunnet. Feniciske köpmän skola
hafva seglat med en laddning soda (man säger vanligen
salpeter) på floden Belus, och för tillredande af sin
måltid skola de i brist på stenar hafva byggt sig en
spisel af några stycken ur skeppsladdningen. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
