Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glaset (En Julafton-betraktelse)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skola sodan och sanden hafva smält tillsamman
till glas. Men detta kan ingen tro, som engång
har sett hvilken glödhetta som medelst blåsbälg
behöfver åstadkommas vid ett glasbruk. Derför,
om fenicierna verkligen hafva uppfunnit glaset,
så gjordes uppfinningen säkerligen vid något annat
tillfälle, än denna historia förmäler; åtminstone
borde de hafva varit många och tillagat en stor
måltid, till hvilken en väldig brasa erfordrades.
Den historiska vetenskapen har tyvärr intet annat mera
trovärdigt att sätta i stället för den Plinianska
fabeln, och sålunda är sannolikt för evärdliga
tider glasets uppfinnare, som vore att räkna bland
menniskoslägtets största välgörare, undandragen vår
tacksamhet, om icke tacksamhet kan kännas, äfven då
vi sakne mottagare af vår tack. Eller är det icke en
vacker egenskap hos menniskans känslolif, att, då hon
icke vet hvilken enskild person eller hvilket folk hon
är tack skyldig, hon likväl med tacksam glädje tänker
på sitt slägtes skicklighet att göra uppfinningar?
Glaset är för oss, invånare i en zon som har
stränga vintrar, i sjelfva verket en julgåfva, och
hvarochen låter ju gerna julens glada tid räcka till
det nya årets början, då han genom sina välönskningar
afslutar den, man kunde nästan säga, officiela delen
af kärlekshögtiden. Jag gör det genom dessa mina
tankar om glaset.
Vi fröjda oss, då vi i den af julgranen belysta
och af den sprakande eldbrasan uppvärmda salen se
de hvita snöflingorna derute hvirfla på andra sidan
de skyddande glasrutorna, liksom ville de med sina
klara ögon åskåda barnens jubel. Och när sedan den
under längtan efter morgondagen af barnen genomdrömda
natten är förbi, så är det i första hand den vänliga
fönsterrutan, som låter solljuset, de rena färgernas
upphof, i dess fullhet strömma in på julbordet,
hvarigenom först det blifver för de små uppenbart,
huru vackra och huru mycket ännu vackrare de många
brokiga småsakerna se ut, än föregående afton vid
det svagare eldsljuset.
Då vederfares det måhända för engång glaset, att den
tänkande modern från barnen, som ej hafva tid att
kläda sig färdiga, kastar en tacksam blick mot det
väl ombonade fönstret, som ju skyddar det halfnakna
småfolket mot förkylning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
