- Project Runeberg -  Utflygter i naturen och hvardagslifvet /
380

(1874) Author: Emil Adolph Rossmässler Translator: Carl Hartman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skrattet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

^ ’ :
*? .U V "’ 9* ^

. -’’- .. *.’..* - ./

380

’""

"-7^^

...’- .".*.".- - i.;;..

mina spmndruckna ögon och yrvakna hufvud vid
fredstörarens lykta knappt urskilja tiden på klockan,
hvilken han ville hafva precis till minuten angifven
på qvittot. Hastigt sliter jag upp kuvertet, och hvad
står väl i det inneliggande telegrammet? ’Dröm ljuft
om din - Laura!1 Telegrammet var från Wurzen, der
jag icke känner någon Laura; jag känner öfverhufvud
ingen Laura. Här har således en slyngel kostat på sig
en riksdaler, endast for att drifva med mig!» Den som
anordnat driften var just den, for hvilken historien
berättades. Han visste redan vid de första orden
hvad som skulle komma, och sekund efter sekund ökades
svårigheten att undertrycka skrattlusten. Sålänge han
blott hörde, gick det som det kunde; men sedan måste
han likväl säga något; och när i dylika fall de första
orden skola fram, då är det som om en sluss öppnades,
och som om skrattet äfven måste ut. Den så ansatte
skulle gerna gifva mycket, om han kunde lyckas att
icke förråda sig, ty historien är ju ämnad att äfven
i afton i vänkretsen väcka munterhet.

Det är skrattets demoniska makt, för hvilken vår
vilja kommer på skam, och som mången gång kommit
mig att beundra skådespelare, då de i en scen, der
hela salongen är färdig att förgås af skratt, kunna
afhålla sig från att skratta med och i stallet lugnt
fortsätta att spela sin roll. Å andra sidan räknar
jag det icke såsom alltför stort fel hos personer,
att de skratta åt sina egna infallen. De äro så mycket
mer ursäktliga, som ett godt infälle, äfven om det är
ens eget, oemotståndligen gör sig gällande, och dess
makt består ju just i att utmana det oemotståndliga
skrattet, att väcka den demoniska skrattlusten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:40:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utflygt/0388.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free