Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Nutidens skepps- och båttyper - Krigsfartyg av Gösta Hartzell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NUTIDENS SKEPPS- OCH BÅTTYPER.
975
Från, tornet och ned till pansardäck sträcker sig en grov pansartrumma, kallad »fasta
tornet». I denna sker all kommunikation såväl som ammunitionstransport från durkarna
upp till kanonerna. Durkarna äro numera väl skilda från och ofta placerade på sidan
om fasta tornets förlängning, för att ej flamman vid en eventuell träff i tornet skall
nedtränga i durken. Detta har exempelvis orsakat en del av engelsmännens förluster i
Nordsjöslaget.
Ett stort framsteg för höjandet av artilleriets effektivitet i synnerhet på de långa
skjutavstånd, man numera måste räkna med, har gjorts genom införandet av
central-riktanläggning. Denna består först och främst av en siktapparat, uppställd på en stadig
fri plats och placerad så högt som möjligt över vattenytan. För det svåra artilleriet
användes härvid en täckt plattform, uppställd på och stöttad av en mastliknande
konstruktion. I amerikanska och japanska marinerna består denna av en centralmast, stöttad
Fig. 1221. Brittiska slagskeppet »Nelson». 35 000 tons deplacement, 45 000 ahk, 23 knop.
av tre eller flera ben. De nyaste brittiska slagskeppen hava för samma ändamål däremot
ett högt pansrat torn, vilket därjämte uppbär erforderliga bryggor för navigering,
signalering m. m. I siktet följes målet, varvid siktets rörelser relativt fartyget automatiskt
överföres till en skyddad plats i hålskeppet, varest en s. k. eldledningscentral finnes
anordnad, och vilken sålunda erhåller underrättelse om målets bäring och riktning i höjdled.
Från flera, å skilda platser uppställda avståndsmätare, erhåller vidare centralen
underrättelse om avståndet till målet, och medelst sinnrika instrument avläses målets samt
det egna fartygets kurs och fart, varjämte övriga för skjutningen erforderliga faktorer
såsom temperatur och vindförhållanden m. m. bestämmas. Härigenom kan kanonernas
riktning noggrant bestämmas relativt det egna fartyget. De så erhållna
riktningsvink-larna meddelas sedan till de olika kanontornen, varest pjäserna riktas enligt de
inkommande anvisningarna. Utan att torn betjäningen behöver se målet, inställas sålunda
höjd- och sidriktning, så att kanonerna bära mot målet, varest deras projektiler således
böra sammanträffa. De kanoner, som äro inriktade och klara för skott, avfyras samtidigt
på elektrisk väg av riktaren vid centralsiktet. Det kan tillgå så, att han blåser i ett
munstycke, varigenom en elektrisk ström slutes i det moment, målet synes i siktets hårkors.
Stora kostnader och uppoffringar i vikt nedläggas alltjämt på att väl skydda
artilleriet och övriga vitala delar med grovt och vidsträckt pansar. Särskilt väl skyddade
äro artilleripjäsernas rörliga och fasta torn, samt fartygssidorna vid maskin- och
pannrum och durkar. Som man numera måste räkna med stridsavstånd på 20 000 m och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
