Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELIN KRAMPA I 7 3
— Lilla Elinl Hvad är du ond för? Säg
du, rent ut, hvad jag har gjort?
— Det vet du själf — det kan du inte ha
glömt.
— Jaså, minsann!
Han ref sig, förläget, anande i nacken. Då
kom hon loss och sprang som jagad uppför sti-
gen öfver Kilåsen, snafvande, hoppande mellan
ljungtufvor och stenblock — till dess hon för-
svann på andra sidan krönet, uttröttad släpande
sig ned mot prästgården. —
Länge stod Knut stilla och såg efter henne,
och stirrade sedan upp mot det solröda ljungber-
get, deras älskogs berg. Vresigt strök han den
krusiga locken från sin svettiga panna.
— Djäkla tös — mumlade han — prästtös —
prästgriller!
En smula ondt samvete hade han och det
retade honom mest. Inte kunde det skada hvar-
ken Elin eller honom att han skojade med pigor,
när han inte lät det gå längre än nyss vid trap-
pan — men å andra sidan förstod han nu efteråt,
att det måste sett rätt illa ut för Elins ögon.
Minnet af hennes ögon, ja–––-så förtvifladt
förebrående, så häpet spörjande, plågade honom
som intet annat i världen.
Svärjande gick han till stallet och sadlade sin
ridhäst.
— Dig kan jag åtminstone styra — sade han
och klappade den kort på länden. Så bar det af.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
