Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 ELIN KRAMPA
— Ja — ja, för all del.
Hon ryckte sig loss. Så stodo de där i den
stora, ensliga trädgården, hvars glimmande löf-
massor brusade och hvisslade för den blåst, som
med den gångna natten drifvit in öfver kusten.
— Ar du sjuk? — vågade han mumlande
fråga.
— Ja, — svarade hon bittert — jag var frisk
och glad, när jag kom nyss — men nu är jag
sjuk, så jag vet inte, hvad jag vill.
Men plötsligt ångrade hon, att hon talat —
och då han småleende lade armen om hennes lif
och hviskade:
— Kom in till mamma, du, så går det öfver!
— så vred hon sig ur hans grepp och vände,
utan att svara, helt om, och tog till flykten,
springande ner genom midtgången. — Knut stod
förvirrad kvar. —
Nu brydde hon sig inte om frukten, hvarken
moget eller kart, utan rusade i väg, så att det
yrde äpplen om hennes fötter och grenarna piska-
de hennes hufvud.
Knut hade snart börjat förfölja henne och
hann flyktingen vid grinden. Hon stängde den
midtför honom, men han fick tag i hennes hand
och höll fast den kring låsvredet.
— Aj — kved hon.
— Ja, aj, jal — sade Knut godmodigt. —
Hvad är detta för dumheter? Svara nu, annars
blir jag inte god, jag heller.
— Nej. Blif som du vill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
