Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELIN KRAMPA ’71
andliga tillstånd. Och bittrast var den plötsliga
öfvertygelsen, att Knut icke längre höll henne kär.
— Hur står det till i dag?
Han hade tagit hennes hand och kramade
den som han brukade, då han ville väcka henne
ur för långa och för djupa funderingar.
— Släpp min hand, Knutl — svarade hon,
helt sakta, men ofrivilligt förebrående, befallande.
Han klämde då ännu hårdare.
— Hvadbefalls? Ska vi inte säga god dag?
Och han ville tvinga sig till en kyss. Elin drog
sig undan. Hennes största lycka, kärleksmötenas
ljufhet, var som förgiftad af det nyss bevittnade.
— Får jag nu inte ta i dig mera — undrade
han spefullt leende, och hans stora, fuktigt blå
ögon spejade in i hennes.
— Nej — sade hon, och blick och tonfall
hade en stränghet, som erinrade om faderns.
Knut ryckte till. Denna oförklarliga motsträfvig-
het retade honom mer än den oroade. Han visste
ju, hur bottenlöst kär hon var i honom.
— Hvad menar du? — sporde hon. — Hvar-
för ska du kyssa mig, och smeka — och — nej,
låt bli, släpp mig!
Knut blef stel af förvåning. Hon såg det och
tilläde :
— Nej, då du har så många andra att ta —
— Hvad i Jesu Kristi —
— Svär inte också! Det behöfs inte.
— jaså, förlåt. Nej, jag ska inte —
— Och släpp min hand!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
